Jag låg där naken och ängslig, baby.

Jag kan inte räkna upp alla gånger jag har känt så. Naken och Ängsligt. vi föds till världen nakna och ovetande. Vi vet inte vad som kommer hända nästa sekund. Vi vet ingenting om livet.

Så är det hela tiden. Man vet inte vad som kommer att hända.  Och så är det med mitt humör. Ena sekunden kan jag var så tokigt glad, andra kan jag vilja ta livet av mig.  Ena sekunden kan jag vara tokkär, andra sekunden kan jag hata personen.

Det har hänt så många gånger att jag har legat där, naken och ängslig med någon kille.  Jag har även legat naken och ängslig ensam med. Alla nätter jag har legat där och bara funderat på livet.

Jag har korset på söndag. Då kommer jag att känna mig naken och ängslig igen. Jag hatar att jag tog korset. Jag hatar att jag utsätter mig för det. Men jag känner att det är dags.  Det är dags för mig att förmedla min historia, om hur livet kan gå redigt snett, och hur det kan vara ett helvete.

Jag har många gånger tänkt att ”jag vet mer om livet och jag uppskattar jesus mer än vad dom som har vuxit upp i ett kristet hem gör!”. Fast så är det nog inte. Alltså, alla vi uppskattar och älskar jesus lika mycket, men jag kan inte låta bli att känna att han uppskattas mer av mig, för jag vet att han har räddat mig.

Puss <3

okej. nu har det kommit en ny kille. Alltså, jag vet inte om jag vill längre. Jag vet inte VAD jag vill längre. Jag blir bara förvirrad.

Vad har jag på hjärtat nu?

jag vet inte. Jag vill skriva något, men jag har inget att skriva om. Blev helt tom när Nilla skrev sådär. Det har varit en helvetes resa, som inte verkar ta slut. Låt mig vara ifred! Varför fortsätter dom?

Ibland önskar jag att folk kunde vara mer som jag. Ni har mobbat mig länge nu. Ge upp? ni är bara patetiska som fotsätter. Ni är inte värda min energi. inte min tid. och ni förtjänar inte att vara min kompis. Ni har just gått miste om en bra människa, som har sina dåliga sidor, men inte tar fram dom ofta. Ni har just förlorat en människa som alltid ser sina kompisars problem före sina egna. En som alltid står vid vännernas sida, oavsett vad som händer.

Ni ser bara det dåliga, för att ni själva är dåliga.

Okej. Nilla har svikit mig nu, igen. Säger ”Folk som ljuger för att få kompisar är dumma i huvet!” Okej. Jag trodde att du stod på min sida i ”kriget” mot Marcus och johanna. Men dom vann över dig till deras sida, och nu så hatar du mig. Du som sa själv att man inte ska involvera sig i andras problem.

Och jag är manipulativ? Marcus, sluta anklaga mig för saker DU är.

Folk som inte kan stå utanför bråk, utan byter sida. Fina grejjer det.

Hur kan jag sakna någon som har gjort mig så illa? Hur kan jag sakna att prata med fanskapet?

Jag gjorde fel, han gjorde fel. Han skylde allt på mig och jag tog emot det. Men jag menar. Det är den människan som fick mig att börja skära mig igen. Det är han som fick mig att må så fittigt. Hur kan jag sakna honom?

Skrivet av mig:

”Fast vi var aldrig ihop. Det var det som var grejjen. Men vi hade något på G, och när jag berättade för honom att jag älskade honom så sa han bara ”Jag vill ha en paus.” och det var efter att han hade börjat prata med den nya tjejen.
Och jag är ju inte dum, så jag fattade vad som var på G.
Men sen har han Asberger med, så han fattade nog aldrig heller vad som var på G.
Jag kommer ihåg att han sa ”Jag vet inte hur det är att älska någon. Jag vet inte ens om jag älskar mina föräldrar.”
Men jag var redo att bortse från hans problematik, så kär var jag.
När han och jag pratar ostört ibland så säger han ofta ”Jag vill ditt bästa. Jag vill att du ska må bra, och jag försöker peppa dig.”
Men när andra se så är jag inte ens värd att kolla på.
Fast jag gjorde fel jag med.
Jag ljög ju för honom (inte hela tiden, men ibland) men det var bara för att jag ville ha hans uppmärksamhet så att sånt här inte skulle ske. Men det blev ändå som det blev och ja. man ska inte lägga skulden på någon men.. ”

Är det så att jag kan prata normalt med honom när ingen annan ser/hör? – Ja. För jag vet att det går att prata normalt med honom. Jag har gjort det förr. Men jag glömmer bort att han också högg mig när andra såg / hörde. Och jag vet vad han höll på med. Hur kan jag så sakna fanskapet?

Puss

Jag har ingen aning om vart livet är på väg nu. Jag har så många frågor som är obesvarade.

1. är jag och nisse bara vänner? Eller är det något mer? Gav han mitt hjärtehalsband till mig som en kompis, eller?

2. Hur kommer det att bli med måns?

3. hur kommer det bli med ekonomin?

Vart är jag på väg?

Så, nu är jag hemma efter ett nyårsfirande i Ludvika. Höll på att somna innan 24, men tvingade mig att vara vaken, för att få se alla fyrverkerier. Väl när klockan blev 24 så gick vi ut och kollade. Och jag kände mig levande direkt! Jag kände mig som ett litet barn. Jag ville hoppa och studsa och skrika ”jaaaa!!”. Varför vet jag inte. Men jag fylldes utav liv, och kunde inte sluta le.

Var det för att jag var med nisse? Han som gjorde mitt liv till något som var värt att leva? Eller är det något djupare?

Jag kommer inte på något annat aka jag är helt slut i huvet. Puss på er <3