”Irritationen växer, ilskan blir värre och ångesten blir som ett slag på käften. Jag längtar itne hem, jag längat inte bort heller. Vart är jag påväg?”

”ju närmare jag kommer hemmåt jag kommer ,ju närmare kommer paniken.Vad kommer jag att mötas av? Har jag något att berätta? Är jag samma person som innan resan?”

Just nu är det FÖR mycket som händer! Europaresan tar ut sin rätt, nisse är ett jävla rövhål och avundsjukan får min hjärna att explodera!

Jag har lust att skriva så mycket nu, men jag finner inte orden till att beskriva hur det är nu.  Jag orkar bara inte.

/B

Hela EuropaResan känns så overklig. Ingen vet hur viktig den är för mig. INGEN. det är två stora mål i mitt liv som jag kommer att få uppfylla på en och samma gång.  TVÅ. Och jag har aldrig sett fram emot något i mitt liv, som jag ser fram emot denna resa. Efteråt kan JAG ÄNTLIGEN FÅ SÄGA att jag också har varit utomlands. ÄNTLIGEN! nu kan jag släppa min avundsjuka på alla dom som åker till Thailand och Frankrike och vart ni nu åker. JAG SKA TILL FLERA LÄNDER! På en och samma gång! Jag har aldrig haft en sån panik när jag ska packa. ”Har jag med mig allt?” ”har jag köpt allt?” ”hur blir det med medicinerna? Och snuset?”  ”medicinerna MÅSTE jag ha, men jag kan sluta snusa för detta.”Jag har tillochmed mailat till Tullen och frågat! Och ni som känner mig, ni vet att det inte är mycket jag skulle kunna sluta snusa för. Men jag hade lätt slutat snusa för detta!

Nu är det varmt i Sverige. Iallafall idag. Mössan har åkt av. (!) Och jag känner mig smal och faktiskt snygg, för en gångs skull. Det känns som om att jag skulle kunna få vem som helt. (okej, nu tog ja i, men ni fattar.) Jag svävar på små moln nu! Jag kan äntligen ta mod till mig och säga ifrån till folk, jag kan ta mod till mig att säga som det är och säga som jag känner, utan att känna som om jag gjort fel. Jag kan äntligen säga att jag är på väg åt rätt håll.

Jag har bara en sak jag måste ”fixa till” innan jag kan må underbart bra. Men det tar jag efter semestern!

Puss