Inge valborg för mig iår iallfall.
jag orkar nte träffa Nisse, och chansa på att han inte träffa/knullar/hånglar med andra brudar i min omkrets.




Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.
Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro
Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves.
Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,
Om du inte fanns




Vet du hur många gånger jag önskat att jag inte hade börjat skära mig?
Vet du hur mkt jag egentligen skäms över mina ärr?
Vissa börjar blekna. och jag gör nya, värre ärr.
Varför?
Det är en fråga bara jag kan svara på.
visst, jag mår inte bra psykiskt, men många gånger är det inte därför.
Ibland är det en Impuls.
Ibland är det omedvetet.
Ibland medvetet.
men alla gånger är det jag som gör det.
och till vilken nytta?
jag vet inte ens det längre.
förr gjorde jag det för att få ut smärtan i hjärtat.
nu gör jag det av rutin.
jag försöker hitta fel och brister, för att få ett skäl till att skära mig.

Jag är livrädd för att bli riven av Trizz.
Men inte för att skära djupa öppna sår.

hur kommer det sig?




Hej.
Mitt namn är Catrin von Walden, och jag tänkte berätta lite för er om Mitt liv.
Jag bodde i Östhammar med min mamma tills jag var 13.
Redan som 12 åring skrev jag mitt första testamente, Och började skära mig.
Då var det små sår, som såg ut som klösmärken från en katt, Gjorda med en engångsrakhyvel.
Mamma märkte det och löste det med att sätta mig i Fosterhem.

Första Fosterhemmet var på Söderön, Där jag inte trivdes, och Försökte överdosera AstmaMedicin.
Efter några veckor rymde jag därifrån och Hamnade Akut i ett Jourhem på söderön igen.

Där efter hamnade jag ute i sandika. I ett hem med hästa, hundar och katter.
Jag trivdes Sjukt bra där, men det varade bara 9 månader.
Jag citerar ” 04/06/08 Placerades Catrin i fosterhemmet. Catrin byggde upp en grundläggande och nära anknytning till
främst familjehemsmodern. Under våren -05 framkom det att Familjehemsföräldrarna ansåg att uppdraget som familjehem var
allt för påfrestande.
De framhöll att moderns påverkan i vården av catrin blev för styrande och att catrins utveckling påverkades Negativt av detta.
Det framkom även att de tyckte det var för svårt att ge catrin den kvalificierade vård som dem
ansåg att Catrin behövde.”

Redan där hade jag svåra självskadebeteenden.
Jag minns en gång, vi hade bråkat, familjehemsmodern och jag.
senare blev det middag och jag Gick ut till köket med uppkavlade byxben och blödande ben och armar.
Modern bara kollade på mig och satte sig och åt.

Efter att detta F-hem sagt att det fick vara nog, satte soc mig i ett jourhem i Gimo.

05/06/05 Placerades jag i hallstavik, i en familj med en mamma, en dotter och 6 katter.
Där bodde jag tills 06/01/11 då jag bestämde mig för att inte bo där längre.
Det familjehemmet var väldigt strikt, och modern hade jobbat som en väktare tidigare.
hon hade Batong och handklovar hemma i huset, och jag gick runt med en konstant rädsla.
Hon hade bara ögon för sin dotter och katterna, och jag var bara en ”utböling”.
Det var vinter när jag flyttade dit, och jag fick bo i ett Oisolerat vindsföråd tills det blev vår.
Jag var konstant förkyld och depprimerad.

Efter att jag fått fly därifrån, hamnade jag på Söderön igen.
jag kom dit med Självskadebeteende, självmordstankar och jag var rymningbenägen.
Jag rymde därifrån 2 ggr, men Hemmet var så snälla att dom alltid tog mig tillbaka.
Detta hem hade oxkså Hästar, hund och Katter så jag trivdes bra där.
Samt att denna moder var lärare på skolan som jag gick i då.

Jag bodde där tills 08/22/12 då jag hamnade i ett boende i alunda.
och detta boende är ett mysterium.
Cheferna vet inte att det finns, Ingen vet vad man ska kalla det och dom behandlar oss ungdomar helt fel.
Det är ett hus, med 4 lägenheter.
44 kvadrat, med kokvrå och stor toalett.
det finns gemensamt kök och tvättstuga.

Jag kom hit med svåra Självskadebeteenden, och självmordstankar.
jag har tidigare fått Psykologhjälp emot det, men det har inte hjälpt.
jag äter antidepresiva , men jag har fått höja dosen ett antal gånger för att den ska fungera.
Jag har även fått fixa en tid själv på unga vuxna i uppsala, för att gå på DBT terapi.
jag kom in, och fick diagnosen Borderline, Bipolär sjukdom och Passiv-Aggressivitet.
Men jag tyckte att DBT inte var nått för mig, så jag sa ifrån mig det.

Nu har jag haft ett uppehåll på både medicin och psykolog fronten,
vilket har resulterat i att jag skär mig så djupt att jag får åka akut in och sy.

Detta vet Soc om men dom säger bara ”du är över 20, så du får fixa allt själv.”
Med andra ord får jag ringa till psykologen och beställa tid.
Jag får göra allt.
och jag kan säga det till er som läser detta, att det är inte lätt för en 20 årig tjej,
med borderline och självskadebeteende att gå upp och fixa detta helt själv.

Min vardag idag ser ut som sådan:
Jag får pengar från socialen, ca 6000:-/månaden.
2900:- går till hyran
912:- till bredbandet (per kvartal!)
400:- för telefoni (per kvartal!)
vilket ger mig 1788:- att leva på (varje kvartal, alltså var tredje månad)
Plus att jag får lägga på 240:- för sjukhusbesök varje månad för att kunna få ett Sjukintyg.

Jag har en pojkvän i Sala, som jag är beroende av.
Men reglerna här är att om jag är borta mer än 2 veckor/månad, så får jag inga pengar från soc.
och han får bara stanna här 4 dagar i sträck.
Jag får inte ha några Djur. ( inte ur allergisynpunkt)
Ingen på soc vet varför den regeln Finns.
Och detta tumilt gör att jag mår ännu mera dåligt.

Men ingen på soc verkar bry sig om mitt välmående.
Det verkar dom egentligen aldrig ha gjort, när jag läser journalerna.

Vi får se vad som händer i framtiden, men fortsätter det såhär så är min framtid väldigt kort!

/mvh Catrin von Walden.


My Life. is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu