Ingen känner dig, som jag gör.
Nu är Konfirmationen klar! Tack för allt, Ulf och Janne! Tack även Ida som har stöttat mig i detta. 
Ingen känner dig, som jag gör.Nu är Konfirmationen klar! Tack för allt, Ulf och Janne! Tack även Ida som har stöttat mig i detta. Mussolini.Förvåning – Tacksamhet, Förundran, Förvånad och Häpnad. Rädsla – Oro , Nervös, Ångest, fruktan, Förskräckt, Skräck och Förtvivlan. Ilska – Avund, Svartsjuk, Irriterad, Raseri, Upprörd, sur och Rasande. Avsky – Motvilja, Hat och Avståndstagande. Förakt – Avfärdande, Hån och avvisande. Skam - Förödmjukelse, Besvärad, Genans, Skuld, Skamsen och Ånger. Ledsenhet – Vånda, Förtvivlad, Ledsen, Dyster, Sorg, Melankolisk och Hopplöshet. Glädje – Kärlek, Stolthet, Glad, Nöje, Belåtenhet, Lättnad, Lycklig, Nöjd och Lycka. Intresse – Nyfiken, Förtjust, Engagemang, Empati, Hopp och entusiastisk. Så kan det vara. /B. We can go brighter than the sun.Hej. Jag har inte orkat blogga om migsjälv på ett bra tag. Och denna vecka är inte ett undantag. det har hänt så mycket, allt har klarnat och allt är skit. Jag trodde aldrig detta om dig, faktiskt. Jag har trott mycket annat, men det här trodde jag ALDRIG att du skulle säga. Vi visste båda vad vi gav oss in på, ja. Men det var DU som började. Och det var jag som INSÅG vad felet var. Allt har klarnat så ofantligt mycket nu. Och jag vet inte vad jag ska tycka. Jag vet inte hur jag ska göra nu heller. Fortsätta, eller avsluta? bollen ligger hos mig nu. Jag vet vad du är ute efter, och vi är inte ute efter samma sak. Det var som jag trodde. Men jag hoppades att det inte var så. Jag vet inte om du förstod vad jag menade med ”Falska Förhoppningar.” Det jag menade var att du började, och jag nappade. vi sa att vi skulle försöka och se vad som hände. Sen så började du vara så gullig. du gav mig flera julklappar, du gav mig bla ett hjärthalsband. Du började vara gullig över telefonen. Du började skicka hjärtan osv. Och det fick mig att tänka ”Oh, han är intresserad, pojken i mitt liv! Neh shervi!” Och du fick mig på fall, för att sen få mig att gråta och tvivla på dig. Och jag tvivlar på att jag är en av dina bästa kompisar. Det kanske är så. Vad vet jag? Eller är det ett trick igen för att få mig i säng? Jag vet inte om du inser vad du egentligen har gjort. Medvetet eller Omedvetet. Men jag ser det iallafall. Och jag gillar det inte! ”Now and then I think of when we were together ”But you didn’t have to cut me off /B. Yrrol.” varför är det alltid såhär? Människor anstränger sig till det yttersta för att kommunicera med varandra till ingen somhelst nytta. Är möten med andra människor så viktiga för oss, att vi är beredda att dö för dom? ”Jag menar. Vad är det vi tror att andra människor kan kunna ge oss. som vi inte redan bär inom oss själva? A, jag blir deprimerad. Om vi inte lär oss att acceptera våran ensamhet så blir historien en enda upprepning av sokrates försvarstal. En jävla massa snack, men ingen bryr sig!” ”Ja hej. Mitt namn är cancer. stör jag?
ja, det gör jag nästan alltid, på något sätt.
nästan iallfall.
Jag måste berätta
jag kommer just från en gammal kvinna. Och hon var mycket vacker, och lugn.
som om hon skulle ha väntat på mig.
Hennes hem var stilla. Hon hade tillochmed bäddat.
Satt med händerna i knät när jag kom och log.
Man såg att hennes ögon hade sätt det dom behövde se. Hon hade en mycket mild blick.
Och hennes händer, de var så spröda, som vacker mejslade fågelvingar och hon rörde dem så
försiktigt över kroppen när hon märke att jag hade kommit. som om hon ville hälsa på mig,
tala om att hon inte var rädd . Men det, det är ovanligt.
Oftast blir ni ju skräckslagna när jag kommer. Det är ju klart det.
ni blir ju plötsligt medvetna om det naturligaste saken i världen.
Att livet är utmätt.
hela er tillvaro ställs plötsligt på sin spets, där den egentligen alltid borde vara.
Jag menar, ni lever ju alla bara en tumör ifrån döden, trots allt.
Och ändå, så jagar ni genom livet, som om ni var rädda att ni inte skulle hinna dö.
det hinner ni, det lovar jag.
Men hinner ni leva?
ni får förlåta mig, men ni verkar så vilsna ibland, som att ni inte riktigt visste vad
ni saknar så förtvivlat.
Tills jag knackar på.
Då blir livet plötsligt viktigt.
Varenda sekund ska tas till vara.
ett andetag är ett himmelrike ,varje soluppgång år unik och alla de futtiga småsaker som varit så viktiga betyder plötsligt ingenting.
som om jag hade öppnat en dörr till livet.
Varför har ni inte öppnat den själva?
Ja, ibland knackar jag på lite för tidigt, det vet jag.
Men det borde ju vara en veckarklocka för er andra.
Och ibland drar jag mig tillbaka, självmant, och ger er en stund till.
Det glömmer ni aldrig!
egentligen kanske jag borde sätta mig en stund hos er alla där ute.
Bara för att se vad som händer. Jag kanske skulle göra er en tjänst.
vem vet?”
”Varför har ni inte öppnat den själva?” – Är det så, att det måste hända något riktigt illa för att man ska kunna uppskatta livet? Är det så att man måste se döden i ögonen för att vilja leva? Måste någon i våran tillvaro dö, för att vi ska kunna Värdesätta livet? Är det så, så är det helt sjukt.
Nog för mig. Jag har mina problem att lösa.
tjong!
/B
Underbart.Här sitter jag på ett tåg och känner att jag inte vet vart vi är på väg.
lite som i livet.
Jag sitter på golvet, och känner mig som en luffare.
skitig jacka, trasiga skor, ljusa byxor och en liten väska, där jag skulle kunna få plats med
hela mitt liv i.
Jag känner mig het tom.
sitter och lyssnar på musik och känner mig helt ensam.
Vart är jag på väg?
vart är VI på väg?
Är jag påväg till det rätta, eller till fördärvet?
kommer jag att få ut något bra av denna resa, eller kommer jag att hamna i helvetet?
”where is he gonna go to? who to say hello to?”
”Keep walking on my friend.”
Jag kommer att åka tåg så många gånger till något jag inte vet vart det ligger.
jag kommer att fortsätta med att gå med mina trasiga skor.
Jag kommer att hamna i helvetet.
Men jag vet att jag kommer rätt någon gång, med mina trasiga skor och min skitiga jacka.
”they hate him in the old school. Face look jaded, clothes looks faded. Keep walking on my friend”
”take a bag with your clothes and leave the keys by the door.”
Jag har flyttat runt så mycket, att jag lika gärna kan fortsätta.
Puss
/B
Här sitter jag på ett tåg och känner att jag inte vet vart vi är på väg.lite som i livet. Jag sitter på golvet, och känner mig som en luffare. skitig jacka, trasiga skor, ljusa byxor och en liten väska, där jag skulle kunna få plats med hela mitt liv i. Jag känner mig het tom. Vart är jag på väg?vart är VI på väg?Är jag påväg till det rätta, eller till fördärvet? kommer jag att få ut något bra av denna resa, eller kommer jag att hamna i helvetet? ”take a bag with your clothes and leave the keys by the door.” |