Vad säger den här videon till dig?

För mig så säger den att Håll ut. Ge inte upp. Och ni läser en blogg, vars skapare har gett upp så många gånger. Som har velat att dö så många gånger. Jag skrev mitt första testamente när jag var 11.

Alla har någon gång i livet velat dö. Av olika anledningar. Det kan vara kärlek, det kan vara skilsmässa, det kan vara misshandel, det kan vara allt möjligt! Men vi som fortfarande är unga, vi har en förmåga att ge upp. Sen om det är Allvarligt eller inte, är en annan fråga. Men vi som Allvarligt har gett upp, vi som Verkligen har försökt att ta våra liv, Vet hur det verkligen är. Och även om livet känns skit, och man har lust att ge upp, så gör inte det. Det tjänar ingenting till.

Jag kan många gånger fortfarande känna att jag vill ge upp. Att jag inte kommer någonvart och att allt kommer att skita sig. Men jag har gett upp så många gånger, så jag vet att det bara kommer att bli värre om jag skiter i allt. Det är tufft ibland. så kommer det att vara hela livet. Vi möter alltid på motstånd, vad vi än gör. Men har man överlevt en ”Jag ger upp” period, så kommer allt motstånd att lägga sig snabbare. Så länge man inte ger upp igen. Sist jag gav upp var när Marcus kom in i bilden. Och se på mig nu. Jag hamnade tillbaka till ruta ett. Men jag tog mig därifrån. Ingenting är omöjligt, så länge man inte ger upp! Visst, det sätter sina spår. Och dom spåren kommer man att ha resten av livet. Men efter några år så kan man kolla tillbaka och tänka ”Oj! titta på mig nu! Jag klarade faktiskt av den krisen.”.

Jag kan bli tokförbannad på alla små 14-åringar som vill ”ge upp” för att deras mamma inte ger dom allt dom vill ha. Annat var det när jag var liten. Jag fick ALDRIG något som jag ville ha. Men gav jag upp för det? Dom säger att hoppet är det sista som lämnar en människa. Och så är det. Hoppet om att allt ska bli bra, så blir det skit. Hoppet om att få ett jobb, så får man inte det. Hoppet om att man kommer att få VG, så får man bara ett G. Man blir besviken, och börjar undra om allt jobb, allt slit man har gjort, verkligen var värt det. Har man gjort allt förgäves? Nej. Gör om, gör rätt. Ibland hamnar man ordentligt ner i skiten. Man har hamnat i en grop som man omöjligt kan klättra upp ur själv. Men Ge inte upp. Skrik på hjälp. Skrik så att dina lungor nästan exploderar. Det finns ALLTID någon som står där med en utsträckt hand.

”When you’re sure you’ve had enough of this life, well hang on
Don’t let yourself go
Everybody cries and everybody hurts sometimes”

Och ta emot den hjälpen. För annars kommer du aldrig upp ur den gropen, och ditt liv kommer att bli en historia. Är det det du vill? Vill du bli en historia? – Tror knappast det. Ger du upp, kommer du att gå förlorad.

Världen är skit nu. Arbetslöshet, Psykisk och fysiskt ohälsa. Snåla politiker som inte vill ge sjukskrivna Människor mat för dagen. Men det kommer att komma bättre tider. Eller, jag hoppas på det iallafall.  Så kom ihåg, GE INTE UPP!

If you’re on your own in this life, the days and nights are long,
When you think you’ve had too much of this life to hang on

Well, everybody hurts sometimes,
Everybody cries. And everybody hurts sometimes
And everybody hurts sometimes. So, hold on, hold on
Hold on, hold on, hold on, hold on, hold on, hold on
Everybody hurts. You are not alone

/BäverN

Idag har jag fan gjort saker.

Jag va inne i uppsala på möte kl 9 imorse. Sen satte jag mig till bussen Mot Östhammar och fikade med mamma.  När jag kliver av bussen i Östhammar så möter jag linnea! LINNEA! FATTA!! det var minst 3 år sen jag träffade henne! Jag kramade henne och jag pussade henne! åh! hela min dag var gjord! Det var så bra och kul att jag faktiskt inte brydde mig om min arga mamma som jag ringde 4 sekunder efter. (hon var arg, för att hon inte hittade ett papper som tydligen var livsviktigt att ha. ) IALLAFALL. så kom hon efter en stund (jag hann gå till Ica och köpa snus) och vi gick och fikade. Och ja, det var samma gamla visa. ”Jag vill att ni barn ska förstå hur jag mår!” ”Men mamma, vi vet mycket väl om hur du mår psykiskt och fysiskt.” ”ja, men jag vill att ni ska veta mina rutiner!” ”Mamma, vi vet dina rutiner.” Samma sak som det har varit i flera år. ”jag fick aldrig vara delaktig i ditt liv.” ”nej, men jag ville inte det.” ”MEN socialen har gjort fel.” ”MEN MAMMA.  jag ville inte ha kontakt med dig? jag ville inte att du skulle veta.” Men fikat var gott.

Efter fikat med mamma så gick jag till min gamla skola, för att hämta mina gamla betyg. När jag väl kommer fram till personalrummet så står en gammal NO-lärare till mig där och pratar i telefonen. Han sken upp som en sol.  Efter att han hade lagt på så kommer han fram till mig och säger ”Catrin! herregud! HEJ!!” ”heh ja, hej Leif.” ”men! när slutade du här?” ”uhm. 2005, tror jag.” ”och det är 2012 nu. du är 22?” ”ne, 21″ ”catrin. Det är 6 år sen jag såg dig sist!” ”haha ja.” Sen så stod vi där och pratade ett tag. Han ställde 100 frågor. Men åh, vad jag har saknat Leif! Kan dra en liten Leif-sammanfattning.

Leif var mig NO- och Matematiklärare.  Han var den som såg att jag INTE mådde bra, och blev automatiskt den jag pratade med efter lektionerna. (sen att jag var kär i honom, och senare knullade hans son hör inte hit.) Han var alltid den jag kunde prata med om precis allt. Han vart som min pappa. När jag slutade nian kom han fram till mig och gav mig en kram och grät lite. ”Du kommer att få det bra Catrin. Du kommer att ha det bättre!” sa han till mig.  Åh leif! <3

Jag träffade även stig mattson och storstefan!

Efter detta, när jag hade fått mina betyg, så gick jag till min bror och pratade lite. Mamma fyller år snart, och han undrade om jag,syrran,han och mamma skulle åka typ Birka-båten, och det kostade typ 258:-. Sen så funderade han på spa osv TILL, och då kostade bara spa’t, för 2 timmar, 398:-. Jag sa nej till spa’t. Jag har inte råd.  Men än så länge så är det bara en tanke. Vi får se vad som händer.

Efter Östhammar åkte jag till alunda och träffade Ida. Jag var sjukt chockad när hon säger ”Catrin. Du är för snäll.” ”eh, va?” ”ja. Du är för snäll. För när någon skäller ut dig så står du bara där, tyst.” Och så är det nog. Ibland är det befogat, andra tillfällen så är det obefogat. Men jag känner så att är det befogat, då är det bara att tacka och ta emot. Är det obefogat så är det inte ens värt att öppna käften och sjunka ner till deras nivå. VISST, jag kan försvara mig. Men då är det en annan visa. Och om någon snackar skit om mina kompisar, då tar det hus i helvete!

Nu ska jag flirta mer med Nisse. Puss<3

/bäverN.