Dag 2 med Trizz!<3
underbara katt! igår när vi skulle lägga oss, så började hon busa med mina fötter! AWIE! och när jag går ut i köket så duger inte jocke, utan hon börjar jama efter mig! undrar hur det går när jag åker hem till alunda..



Födelsedag.


jao, idag blev man då, 20 år! bästa presenten är en kattunge vid namn Triss! <3



Lugnt.


jao, det är lungt ( för en gångs skull ) hemma hos jocke! :O :O jag vet!!
men det är bara för att hans mamma ligger sjuk!
Jag fyller 20 snart. TJUGÅ! USCH!



mår inge bra.


Jag mår inge bra här.
alltså, missförstå mig rätt, jag älskar Jocke. och det är han som gör att jag orkar med att vara här.
med allt skitsnack och allt bråk. det gör att jag bara vill ligga och gråta.
Okej, jag var väl ”ganska frisk” innan jag kom hit, och jag kan erkänna att jag inte hade så många allvarliga sj-tankar. Men efter allt skit å bråk här, så har dom börjat komma tillbaka.
Herregud! jag skar mig sist jag var hemma. och jag har haft uppehåll sen nisse gjorde slut.
Jag mår verkligen inte bra här. Med jockes mamma.
bör jag skämmas ?
eller bör jag säga ifrån?

jag vet inte om hon läser min blogg, men det lär märkas imorgon.
detta skriver jag hr för att hon inte ska läsa det på FB. för då får hon damp, och kommer hit å skriker på mig om allt möjligt.

senaste bråket så var ju jag boven i dramat.
Jag hade ju minnsan skickat Jocke på hanna, flera gånger, och önskat livet ur henne.
Jag förstår inte hur människan resonerar?
och sen så går det inte att argumentera eller disskutera för hon håller aldrig käften! och säger man emot, ja då får du 10 000 ggr värre tillbaka.. -.-’

inte får jag hem jocke till mig heller. WoW stoppar honom..
är detta helt rätt för mig? eller vad fan ska jag ta mig till?!



Livet i behåll?


Sjukt. Sjukt är dagens ord.
Jag ligger i alunda å är sjuk, Vilket jag kan tycka är ganska skönt. för nu får jag rå om MIG,MIG OCH INGEN ANNAN ÄN MIG. men samtidigt blir det ensamt, och långtråkigt.
Jag är van å ha niklas här. Ack vad jag är van å ha han här.
Livet är orättvist. och ja, iallfall mot mig. Jag har många gånger hamnat på botten, men har alltid tagit mig en bit upp. å sen ramlat ner igen. så jag har blivit allt för van och hemma med att ha en depression. att jag inte ens märker av det längre.
Många har dett mig som den dära ” glada catrin, med mjukisByxor och ett leende på läpparna”.

Citat av Jenny B. :”Kära lilla fröken Negativ ;) Allt händer för en anledning och ja, nu vet jag att jag låter som en predikant men det är ju sant… Och att fylla 20 är inte så hemskt som det verkar ;P Världen vore inte den samma om det inte fanns en knasig Catrin med stickad mössa och hängiga byxor ;) Och om jag inte minns fel så fick du väl en egen lägenhet i Alunda 2010? För att inte säga marsvinsungarna? Du har en mor som älskar dig för att inte tala om din bror ^^
Du är en skön tjej som haft en förbaskad otur, men innan du vet ordet av så ändra sig allt och det kommer en ljus stund i livet igen :) Alla har sina upp och nergångar och det är skit jobbigt ibland men man blir bara starkare ju fler tunga perioder man går igenom… Snart kommer det inte göra lika ont… Håll ut tjejen! Många många styrke kramar! ♥”

Catrin von walden. det är jag med min mössa och mjukisar.. Jag har insett att jag inte alltid kommer att ha det så bra, så jag tar dagen som den kommer. Och vill herren jesus uppe i himlen att jag ska må bra, så gör han dagen till en bra dag. osv.

Jag orkar inte längre kämpa för att få må bra.
dock avundas jag dom som orkar hålla på.
Jag har insett att jag nån dag i mitt 70-åriga liv kommer att få se mycket, uppleva mycket och att jag kommer må bra, och må dåligt.

Olyckan med niklas har verkligen satt spår i mig. Djupa spår. och att inte ha honom nära mig så jag kan trösta han gör så ont i mig. Hela min kropp vill skrika ” SATANS JÄVLA HOR”, men inget kommer ut. Niklas. Han som fanns där, när allt gick åt helvete. Och nu kan inte ens JAG HJÄLPA HONOM. jag känner mig totalt värdelös. Och ingen tröst får jag av min närhet. Bara folk som säger :” Nej men vadå? han får skylla sig själv?” , och ja. det får han. men vaddå? han vet att han gjorde fel. han kommer inte må bättre om INGEN STÅR PÅ HANS SIDA?

Jag har gråtit nästan varje kväll pga allt som händer.

Förvörigt så har mamma varit här å ätit köttbullar med mig.
Puss å kram, från ett frostigt alunda. <3


My Life. is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu