Det är något som är fel här. Något som inte stämmer. Eller så är det bara mitt huvud som spökar.

Jag känner mig så utanför. Är det för att k10 är här på veckorna? Är det för att all uppmärksamhet går till barnen? Är jag helt enkelt Avundsjuk?

ÄR jag avundsjuk? – Ibland. För att det inte finns någon tid att prata med ellinor helt ensam. Det är alltid något störningsmoment. Jag har inte pratat med ellinor om vad jag känner på länge nu. Ska jag vara ärlig så har jag inte gjort det sen k10 flyttade hit.  Jag har inget emot honom, inte alls.  Men min personliga åsikt om honom är att han är rätt irriterande. Han är underbar, och go, men alla hans frågor och hans nyfikenhet kan jag vara utan.

Just nu har jag samma känslokaos som jag hade innan jag flyttade hit.

Här om dagen pratade ellinor om att ena grannens lilla hus skulle bli ledigt, och att hon tyckte det verkade som en bra idé om jag flyttade dit. Jag fick ingen syl i vädret om att säga vad JAG ville.

Dom kanske vill bli av med mig? Huset och familjen som tog emot mig. Vad har jag gjort för att förtjäna detta, om det stämmer? Jag vill inte flytta till ett nytt hem, IGEN. Det räcker nu! Nu sätter jag stopp! Ja, jag fattar att dom kanske har mycket nu. Men det är dom som har åtagit sig det, och dom ska väl inte kasta ut mig för att dom har k10 hemma? Ellinor berättade för några dagar sen att dom hade tänkt att bygga ett litet hus till mig och ha på gården. För dom behövde rummet för att dom hade så många barn nu.  Jag vill ha en egen liten stuga, PÅ GÅRDEN. inte hos någon annan!

Men jag är van vid detta, att ingen lyssnar och att ingen har tid. Så jag antar att det är såhär det kommer att vara.

/B

Igår var inte en bra dag för mig. Inte någonstans.  Jag fick en utskällning, fick min mens, träffade Magnus och ida samt hade så fittigt ont i huvudet. På vägen hem sen så mådde jag illa och skakade som ett asplöv. Jag ville dö.  Jag vet inte vad det var med K50 igår, men han var inte glad iallafall. Jag vet att det var fel av mig att övh tänka tanken att ringa och fråga om jag fick komma över, ja, jag vet. Men det du sa till mig var onödigt. Det sista du sa till mig gjorde så ont, att jag grät hela resan in till uppsala, och övervägde om jag skulle gå på bio själv istället för att åka dit.

”Jag känner inte dig så väl”, nej, men om du gör såhär så kommer du inte kunna lära känna mig. ”Jag vet inte vad du är ute efter”. Jag är inte ute efter någonting? Vad menar du? Vad är DU ute efter? Vad vill du ha sagt?

Jag vet att jag gjorde Fel, jag vet. Men herregud, hon kan faktiskt säga ifrån!

”så nu ska hon fixa barnvakt och gå på bio med dig?” – ”nej.” – ” du kan nog fixa så att hon gör det…” - Varför säger du sånt om mig? tror du att jag skulle ha hjärta till att göra det? Tror du att jag gör sånt?

Vart är vi påväg? Jag gjorde ett litet misstag, och du går på som ett lokomotiv och kör över mig totalt.

/B

Imorgon ska vi till sälen. Och jag är så less på alla som säger att jag ska åka skidor. Jag åker inte skidor, okej? Jag har inte åkt skidor sen jag gick i åk 3, och då bestämde jag mig för att aldrig mer åka skidor. Jag kan sträcka mig till att bada, halvnaken med främlingar, än att åka skidor och dö. Visst, det är säkert skitroligt osv, men nej. Bara nej.