Vi har kontaktbarnen här denna helg, inkl deras lillasyster på 3år. Och idag, efter middagen så började hon skrika och ha sig. Då tog Danne upp henne och bar runt på henne och pratade lungt och sansat med henne. Då började jag nästan gråta. Jag ville också bli uppburen och känna min pappas närhet. Jag är uppväxt med en pappa som in princip aldrig har hört av sig. Han har väl grattat mig på min födelsedag (men han har även ringt på fel dag och grattat mig..) och skickar julkort till mig innan jul. Jag kommer ihåg när jag var liten ( 5/6/7). då hade pappa mig varannan helg. Jag minns att jag oftast satt i sovrummet och lekte med barbies helt ensam medan han och syrran satt i soffan i vardagsrummet och kollade på film.  Varför var det så? Han (och även mamma) glömde att hämta mig på fritids. Var det så på dagis med? jag har så sjukt mycket frågor, som jag förmodligen inte kommer att få svaren på.  Gjorde jag något fel? Vad gick snett?  Vad hände?

Jag hyser väldigt mycket agg mot äldre män. För att jag vet inte vart jag ska placera dom. Jag har respekt för dom, även om jag inte känner dom. Om någon som jag inte riktigt känner, klappar mig på axeln eller säger mitt namn, fryser jag och känner ett hemskt obehag. Ett obehag jag inte riktigt kan sätta fingret på, men som finns där.

Jag är sån att jag vill ha svar på mina frågor. Oftast direkt efter att jag ställer frågan. Och jag hatar att inte få några svar på mina frågor. Men jag kommer nog aldrig att få svar på mina frågor om pappa. Min syster sa till mig en gång att ”han inte hört av sig för att han inte vet hur han ska hantera mig.” Om det nu stämmer så tycker jag att det är en lam ursäkt.

Så många gånger vi har suttit hos psykologer och på möten, och du har sagt att du ska hjälpa mig, och att du ska ringa mig när syrran kommer hem, och så har du inte gjort det, utan man får höra efteråt att syrran har varit hemma flera gånger, gör ont. Varför? har du suttit där och ljugit för alla? Alla gånger du har suttit brevid mig och sagt ”det kommer att bli bra gumman”, betyder dom nått för dig? Ser du mig ens som din dotter?

Hey, Dad, look at me
Think back, and talk to me
Did I grow up according to plan?
And do you think I’m wasting my time
Doing things I want to do?
But it hurts when you disapproved all along
And now I try hard to make it
I just want to make you proud
I’m never gonna be good enough for
You can’t pretend that I’m alright
And you can’t change me

[Chorus]
‘Cause we lost it all
Nothin’ lasts forever
I’m sorry I can’t be perfect
Now it’s just too late
And we can’t go back
I’m sorry I can’t be perfect

I try not to think
About the pain I feel inside
Did you know you used to be my hero?
All the days you spent with me
Now seem so far away
And it feels like you don’t care any more
And now I try hard to make it
I just want to make you proud
I’m never gonna be good enough for you
I can’t stand another fight
And nothing’s all right

‘Cause we lost it all
And nothin’ lasts forever
I’m sorry I can’t be perfect
Now it’s just too late
And we can’t go back
I’m sorry I can’t be perfect

Nothing’s gonna change the things that you said
And nothing’s gonna make this right again
Please don’t turn your back
I can’t believe it’s hard just to talk to you
But you don’t understand

Tänkte skriva lite om dom 5 S:en idag. skuld,saknad,svek,skam och stress.

Skuld:

- Vi känner nog alla skuld någon gång i livet. Man kanske har pratat skit om någon, man kanske har gjort helt fel. Jag kan känna skuld om jag tex har haft sex. Men det kan vara för att jag är Kristen, och som kristen ska man väl vänta? Det är lite samma som Skam.

Saknad

- Är nog någonting vi alla känner många gånger i livet. Ibland kan det vara saknaden av någon man håller kär, men man kan också sakna saker som man har tappat bort.

Svek

- Vi har nog alla blivit svikna någon gång i livet. Man kan bli sviken av sin kompis, av sin familj, av jobbet, av plugget osv. Man kanske inte får det betyget man ville ha, eller den löneförhöjningen man vill ha.

Skam

- Skam. Jag brukar känna skam ibland. Det gör vi nog alla, men jag brukar göra det för att jag är kristen, men inte vågar gå ut och säga det, som dom flesta gör. Jesus betyder minst lika mycket för mig, som er, bara det att jag inte VÅGAR gå ut och säga det högt. Jag kan känna skam för att jag har sex med killar. Man ska väl vara oskuld och ren och fin tills man gifter sig? Dock läste jag ett bibelord här om dagen.

”Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Allt är tillåtet, men allt bygger inte upp. Ingen skall söka sitt eget bästa, utan var och en den andres.”
- 1 Kor.10:23,24

- Allt är tillåtet, men allt är inte nyttigt. Jag FÅR alltså ha sex, om jag väljer det. Men det kanske inte är nyttigt, just för skammen efteråt.

Stress

- Jag satt på bussen igår, och såg en tjej som sprang till bussen, trots att det var ett tiotal folk som skulle kliva på innan henne. Ibland sitter jag på Stationen i Uppsala och kollar på alla som kutar till Pendeln mot Stockholm. Vad är det som får oss att stressa så? Är vi så dåliga att passa tider? Jag blir nervös om jag inte står vid busshållsplatsen minst 15minuter innan bussen ska komma. Likadant med Tåg, om jag ska åka någonstans. Varför stressar vi? Vi vet ju att stress inte är bra, så varför?

Mera kommer nog senare.

/Bäver.

”Så rädd att jag ska göra misstag
Som förändrar allting
Tänk om jag blir någon annan
Som inte känner någonting”

- Jag är livrädd för att jag ska bli någon helt annan. Någon som Faktiskt inte känner något. Jag kan redan nu känna att jag faktiskt inte vet om jag kan bli kär eller inte. Någonting gick helt fel med Marcus. Jag vet bara inte vad. Och nu har jag fått problem med maten. Varje gång jag äter så får jag ångest. Och mår illa. Och vill spy. Jag får inte utveckla något nu. Nu när det går så bra! Jag hatar mitt psyke ibland. Och alla mina tankar.  Jag hatar mig själv ofta. Inte bara psyket, utan utseendet med. Jag står nästan varje dag naken framför spegeln och bara glor. Och ibland så tänker jag ”WOW! det märks verkligen att jag har gått ner i vikt! kolla, man kan känna dom här benen! Wow!!”, men ibland så tänker jag ”fyfan Catrin. Fyfan vad ful du är. Kolla på alla dina bristningar, och hur magen hänger. fyfan! tvi!” Jag vet inte. Det kanske är normalt? Jag sitter ofta och kollar och pillar på alla mina ärr. Ibland Accepterar jag dom, ibland hatar jag dom. Ibland kan jag gå i flera dagar utan att känna något alls. Jag är ”neutral”.  Men jag vill inte känna så hela tiden. Det är hemskt.

- Jag är också så fruktansvärt rädd för att göra misstag. Jag är så rädd att folk ska tro att jag är helt borta i huvet. För det är jag faktiskt inte. VISST, jag kanske inte är allmänbildad på alla områden, jag kanske inte vet hur man gör spagetti, jag kanske inte visste att ris inte var pasta, men är det så konstigt? Jag kanske inte vet allt om bilar, men jag kanske vill lära mig? Jag är inte ett super Geni, men det är inte du heller.

”Så rädd att du ska glömma bort mig
Hur du känner för mig
Du är mitt livs stora kärlek
Jag skulle dö för dig”

- Nisse. Jag är så rädd att du ska glömma bort mig när du är i boden. För du är den som alltid har stått på min sida, och som kommer att göra det resten av livet. Jag vill inte att du glömmer bort mig, och allt vi är. Du är faktiskt mitt livs stora kärlek, och jag skulle faktiskt dö för dig.

/b

Idag är det kallt ute. -15 grader.

Nisse åkte hem idag.  Han var här i en vecka. Och jag har mycket att fundera över. Men jag vill inte ta det nu. Men jag är så jävla förvirrad. Jag vet inte vad jag vill, och om jag vill. Vi har ju skapat våra egna liv nu. Jag gör mitt här, han gör sitt där. Jag är inte övertygad om att det skulle funka. Vi är nu två helt olika människor. Vi var ett förr, vi var på ”samma nivå”. Nu är vi helt olika. Det kanske är så att jag vet vad jag vill nu? jag vet vad jag vill ha, och vad jag vill få ut av livet. Då var jag bara ung och förvirrad. Jag vill leva livet. Jag är inte säker på att vi vill samma sak, eller är på väg mot samma liv. Som sagt, jag har mycket att tänka på. Men det blir nog bra i slutändan.

Puss.