Nu sitter jag här, återigen, i min säng. Som jag har gjort så många gånger förr. Jag har nu varit sjukskriven sen i slutet av januari, och jag kan inte beskriva den tomheten jag har i mitt hjärta. Jag menar. Jag saknar Jobbet. Jag saknar Christel. Jag saknar gemenskapen! Jag saknar min andra familj! Men nu när jag tänker på det en gång till så känner jag lite så att det kanske bara är bra att veta hur det kanske kommer att kännas sen i Augusti. För då kommer jag ju att lämna dom, frivilligt. Jag kommer att säga hejdå till dom. Nu så hände det bara en liten grej, och jag kommer att komma tillbaka. Men sen kommer jag ju att lämna och gå.  

Jag har ju varit och sagt hej till dom på jobbet när jag har varit inne i stan och gjort ärenden. Jag kan liksom inte slita mig.  Jag vet att jag ändå kommer att komma tillbaka, någon gång. Jag är sjukskriven till sista mars, och det känns som evigheter, och så onödigt då jag redan nu kan gå nästan normalt, och ska ta bort stygnen nästa måndag. Det är bra nu. Kan jag inte få komma tillbaka en vecka tidigare?

Jag kan inte beskriva med ord hur bra jobbet är för mig. Jag verkligen ÄLSKAR att vara där. Jag är yngst av alla där, men inte yngst när det gäller humor. Nästan alla är lika snuskiga som jag, och det känns så otroligt bra att vara där. Jag menar, är man totaldeppad och kommer dit så är det som terapi, man kan inte vara sur eller ledsen när man är där. Och bara det får mig att må bra. Bara tanken av att man inte KAN vara sur eller deppad där gör mig glad. Det är en trygg zon jag har. Som när jag fick höra förr att jag skulle få sluta i Februari. Visst. Jag grät, jag bad på mina knän till Gud om att det bara var en dröm. Men det gick över så fort jag fick träffa dom andra. Dom såg i min blick hur det hade gått på mötet. Dom fattade hur jag mådde när jag berättade. Till och med Chefen grubblade på det där, och tyckte att det var fel. Till och med hon (som går under namnet pmskärring) vart ledsen.  Jag menar. Hur många har det så på sitt jobb?

Jag har mycket mer i huvet, men jag orkar inte koncentrera mig nu. 9gag kallar! Tjipp!