Nu är jag inskriven på AF!
Möte någon gång i Januari.
Det börjar lösa sig!

Nu sitter jag hemma, i mitt trygga rum, hos ellinor.
Min borg. Min säkra borg. Här är jag säker. här kan inget hända mig.
Eller?
i min borg har jag min dator. Och det är där allt händer. All nät mobbning. visst, det rör mig inte i ryggen om dom håller på som dom gör, för det visar att dom är sämre än mig. Men kan dom inte ge upp snart?

Imorgon är det jul. Julafton. Bara Ordet ”jul” gör så att jag får kalla kårar. Hatar julen. Eller. inte själva julen, men allt omkring. Julstress, fet mat, Fel familj.

När jag var liten så firade alltid jag, syrran, mamma, brorsan och pappa julen.  Det var först mat, sen kalle anka, sen julklapparna. Det ligger asmycket packet under ellinors gran. Och felicia frågade mig om hur det var när jag var liten. Och jag svarade: ”Vi var fattiga i min familj, så jag var glad bara någon sa God Jul! till mig.” Och just det, att någon säger god jul gör mig fortfarande glad. Folk frågar hit och dit vad man önskar sig. JAG ÖNSKAR MIG INTE ETT JÄVLA SKIT.  Jag kommer ändå inte få det jag vill ha, så varför berätta?

När jag blev lite äldre så firade familjen jul. Men då var det andra bullar. Det blev alltid bråk och stök och gråt och kaos. Mamma satte igång och klagade på sitt liv och alla runt henne. Pappa satt tyst och mobbade henne under bordet, syrran skrattade och jag grät.  Allt det har fått mig att inte gilla julen. För för mig är julen bara ett hemskt minne.

Jag orkar inte prata om julen. Allt bara..Försvinner.

Hejrå.

snart är det jul. Och julen ska firas hemma här med familjen.

Jag vill aldrig mer fira jul med min riktiga familj.
Det blir bara skrik, gråt och panik.

sitter och bokar biljetter nu.
Det kommer nog att bli bra sen.

Nu har jag varit i Uppsala och gått till AF.
Jag kunde skriva in mig där på plats, men jag är så bekväm så jag tog med mig ett papper hem så jag har skrivit in mig via deras hemsida.
Gjort är det iallafall.
Nu ska jag dit inom 14 dagar, så jag får masa mig in dit snart igen.
Han som tog emot mig var skelögd, så jag visste inte vilket öga jag skulle kolla på. Jag blir alltid osäker då.
Men det gick bra iallafall.

Tog 886:an till gåvsta. Och då stod inte 805:an där, så jag tog 820 till öster-edinge, och gick därifrån.
Jag vet inte vad det är med vintern, men jag älskar att gå ute då.

Ellinor jobbar inatt. T10 är hos mormor. Så det kommer bara att vara jag och Danne hemma.

Ikväll är det Konfa. Börjar 19:00, så jag kommer inte på sporten.
eller ”Spotten” som Magnus säger. ;P <3

Uppdaterar mera sen.
PUSS

Har varit i Uppsala och handlat en Julklapp till Nisse.
Han har ju trots allt köpt en till mig.

”Man Stannar Å Tittar Omkring Sig Å Tänker
Små Stunder Av Lycka Som Blänker
Å Jag Vill Nog Säga Ett Par Sista Ord
Långt Innan Mitt Blod
Koagulerar
Tjocknar
Levrar
Å Fryser Till Is.”

så har jag tänkt många gånger. Jag vill ha mitt sagt. Jag vill få luft och tillfällen att säga det jag har på hjärtat. Men det är inte alltid så lätt. Inte många som ger en chansen. Alla andra ska ju fram. Alla andra ska ju få sin vilja igenom. Jag begär inte att få min vilja fram, jag vill bara säga mitt, och sen gå vidare. Men så fort jag får chansen, så håller jag antingen tyst, eller så ska alla direkt hugga tillbaka, och trycka ner mig.

I kyrkan finns det en familj, som i mina ögon är rätt… Speciella.. Det finns en av Döttrarna där som jag har problem med. Inte problem som i att vi bråkar, men problem i att hon alltid ska ha sin vilja fram, oavsett. Och det stör jag mig på. För när jag väl säger något, så är det fel. Och hon har rätt. alltid.

Jag vet att jag pratade om att jag hade läst Garnell’s senaste bok  ”om jesus.” I den nämner han tillexempel att ”På jesutid så hade dom inte samma tandhygien som vi. Så tänk er en Jesus, stå på berget och predika, Utan tänder!”   Direkt när jag nämnde Gardell, så började hon hugga. ”jag gillar inte han..” . nähä? men om jag gör det då?

Hon fastnade där, och jag berättade.  Då blev hon paff, och nej, hon hade inte tänkt på jesus så. Och att jag hade börjat göra det var fel.  Ja, jag har insett att jag inte kommer att vara omtyckt i din familj. MEN det finns folk i kyrkan som gillar mig. allt kretsar inte runt dig. allt kretsar inte runt mig.

Jag blir bara så less. Det finns flera som tycker att hon inte är med på alla noter. Ingen i familjen är det egentligen. Jag brukar ha en hög tolerans, jag accepterar alla. Men med henne blir det för mycket. Men, man lär sig något nytt av varje människa man möter.  Ellerhur?

/BäverN.

Nu, när jag sitter och läser igenom allt jag har skrivit, så kommer det upp många tankar.

Jag har varit med om rätt mycket. Och jag hatar att prata om mig själv. För jag vill inte tynga andra. Jag vill inte öppna upp mig så igen. Även om jag vet att jag gjorde mycket fel med marcus, så känner jag att jag inte riktigt kan krypa ut ur mitt skal. Ja har inte varit på psykakuten pga en kille förr. Jag hade varit där 2 ggr innan, men det var för att förnya Piller. Niklas räddade mig från att ta livet av mig när nisse gjorde slut. Han kommer fortfarande ihåg när han pratade med nisse i telefonen. Han minns fortfarande vad som sades. Jag minns när lisa sa ”Han kanske ändrar sig? vänta en vecka, så ska du se!” Jag väntar fortfarande på det.

Hela min värld har rasat ihop så många gånger. Och jag hatar mig själv för att jag tillåter det. Jag har blivit bränd så många gånger. Och jag hatar mig själv för att jag har gett mig in i saker som jag vet kommer att bli skit. Jag hatar mig själv för att jag inte lyssnar på tips och råd, när jag behöver det. Jag hatar att jag inte lyssnade på Nisse när han sa ”Dra så långt ifrån Marcus du bara kan! för handen är inte långt ifrån!” Jag hatar att jag ändå fortsatte. Jag hatar att jag lyssnade på hjärtat, och inte hjärnan. Men jag vart riktigt bränd, och jag har lärt mig nu. Jag kanske har lärt mig för mycket. För jag har krypit in i mitt skal. Jag vågar inte komma ut nu. Jag vill inte komma ut. Jag borde ha fattat när han ställde sitt krav. Jag borde ha fattat när han inte tillät mitt krav. Är huvudet dumt, får kroppen lida.

I mitt skal är jag säker. I mitt skal får jag vara mig själv. I mitt skal är jag mig själv. I mitt skal kan ingen såra mig. I mitt skal kommer ingen in. I mitt skal kan jag drömma. I mitt skal är min värld. I mitt skal har jag mina tankar. Tankar som inte stämmer in på eran värld. Eran skit värld. I mitt skal finns sanningen.

Du är vacker som du är, du måste vara som du var. Det är knappast fel på dig, det är fel på hur världen är idag. Knyt båda nävarna och fokusera på något bra, för innerst inne vet dom om att dom har fel och att du är underbar.

”Well Your faith was strong but you needed proof”

”Well maybe there’s a God above
But all I’ve ever learned from love
Was how to shoot somebody who’d OUT DREW YA
And it’s not a cry that you hear at night
It’s not somebody who’s seen in the light
It’s a cold and it’s a broken Hallelujah”

Sitter i min säng, och lyssnar på Veronica Maggio.
Toksjuk.
Ont i hela kroppen, ont i halsen. Ramlade ihop när jag skulle till köket. Benen bara vek sig. som tur så slog jag mig inte.
Orken lär ta slut snart. Sitter upp nu.

Raggade Nisse på mig igår?
eller var det bara min hjärna som trodde det?
Det var nog bara jag som missuppfattade det hela.

Men han har köpt en julklapp till mig, och önskade att han var hos mig. dock för att ha sex osv, men iallafall.
Vad betyder det?

Nu ska jag gå och självdö lite.
Puss.

Okej. såhär ligger det till.

Jag skulle inte säga nej Till Nisse. Jag vet vad jag känner, och det jag känner är att jag är kär i honom. Men det finns ett problem som hindrar mig till att vara kär rakt ut. Han har sökt in på en militär utbildning i Boden. Utbildningen är på 3 månader, men blir han anställd så kommer han att flytta dit.

På ett sätt så önskar jag honom lycka till. För det här är det han vill, och han har valt det själv. Men å andra sidan så vill inte jag att han ska flytta så långt bort. Men jag inser att det är det här som kommer att hindra oss. Men än så länge är det bara så att han måste klara alla tester INNAN. Och man vet ju inte om han gör det. Men för hans skull så hoppas jag att han gör det. För han vill det här så mycket.

han sökte in dit när vi hade gjort slut, så han har tränat sen dess. Så jag vill inte komma och förstöra heller. Han kör sitt race, jag kör mitt. Men jag vet att vi kommer att ha kontakt. Eller, jag hoppas det iallafall. Kanske blir svårt när han utbildar sig? vad vet jag? jag vet iallafall att han kommer att komma hem ibland. Man får väl passa in en tid då, så man kan få träffa Pojken!

Ville bara skriva av mig lite. Tack för att du läser. <3

Nu ligger jag här, i min säng under täcket med datorn i knät och fryser fittan av mig! Sov över 14 timmar, och fortfarande trött. Kan det vara så att jag håller på att bli sjuk?

Snön forsar ner utanför mitt fönster. Det är alldeles vitt på marken. Det är alldeles underbart.

”Snön ger ut sin oskuld, så skiten bara känns.”

Det vita (i kristna tron) är bra. För mig betyder det vita renlighet. Man är ren. Man har inte haft sex, man har aldrig supit, man har alltid sagt sanningen. Är så som jag inte är.  Jag har fortfarande sex, men främmande men också killar som jag har varit med förr. Jag ljuger fortfarande. Jag kan dricka ibland. Är jag en dålig kristen då? Förtjänar jag att vara kristen? Eller borde jag gå ifrån?

Vad betyder mina tankar? vad betyder mina känslor? Vad är det jag känner? Vad är det jag tänker? Hur tänker jag? Och varför tänker jag som jag gör? Varför drabbar tankarna mig?

Har allt det här med Marcus fått mig att sluta känna något för andra? Har han gjort mig så att jag inte litar på killar längre?  Nej, det har han inte. NEJNEJNEJ. Eller?

Som jag skrev igår. ”stannar jag upp, och känner efter, så är jag kär.” Men i vem? Måns? Nisse? Någon annan?

Jag och nisse hade det bra. Han löft upp mig så att jag inte mådde lika dåligt som jag annars gjorde. Jag tyckte iallafall att vi hade det bra. Han kanske tycker annat? Men bara det att han stod ut med min paranoia i 1½ år, visar väl äkta kärlek? Eller?

”lilla ego, fy skäms!”

Sluta hoppas Catrin. Du slösar bara din energi. Energi som ska gå till annat.

Jag vet nu vad jag söker. Jag söker Närhet. Men är det närhet som jag aldrig fick av pappa? har jag dom här problemen med känslor och killar, för att pappa aldrig fanns där?  Jag måste sluta tänka på allt. Och bara gå vidare. Inget blir bättre av att grubbla. Det blir inte bättre.

Jag har så mycket jag vill säga till dig, Nisse. Men jag vet att det inte blir bättre av det, och jag vill inte riskera våran vänskap. Så jag tiger istället. Dessutom är jag inte säker på mina känslor. det är nog bara det att jag vet att du är bra för mig. Det kan vara det som spökar. Det enda jag är säker på är att jag Älskar dig. Sen om det är ”älskar dig” som kompis, eller om det är att jag ”älskar dig” för att jag är kär är jag inte säker på. Och jag vet mina fel och brister nu. Jag vet vad som är felet med mig, och jag vet vad jag ska ändra på. Jag vet att vi skulle ha det bättre nu, än vi hade då. Jag skulle inte ringa 5905689 ggr, och tro att du är Otrogen. Jag skulle max ringa 1ggr/dag. För jag litar på dig.

”And as you move on, remember me, remember us and all we used to be. i’ve seen you cry, i’ve seen you smile. i watch you sleeping for a while.
i’ll be the mother of your child. I’d spend a lifetime with you. I know your fears, and you know mine. we had our doubts, but now we’re fine. and i love you, i swear thats true. i can not live, without you.”

Så känner jag fortfarande. Men jag kan inte vänta. Det är nu eller aldrig. Och det gör ont i mig att säga ”aldrig”. Tårarna är inte långt ifrån. För jag vill ha dig så hårt nisse.

På lördag är det Jul. Och med Julen kommer Ångesten. Inte ångest över att köpa julklappar. Utan ångesten över att jag inte ved hur mamma reagerar. Hon kanske ringer och hotar med att ta sitt liv igen? Kommer det att bli bråk, som alla andra gånger?  Jag vill inget mer än att bryta kontakten med henne. Jag har försökt så många gånger förr. Men då blir alla andra arga på mig och jag förlorar hela min familj. Det är inte många som vet något om min familj. Eller mamma.

Mamma har psykiska problem. Och AD/HD. det var ett rent helvete att bo med henne, och det är ett rent helvete nu. När kommer jag att komma ifrån? Syrran frågar mig hur det är med mamma. Kan hon inte bara ringa och fråga själv? Jag vill inte prata med mamma. För hon slutar aldrig att prata om sitt. Man får inte ens luft att säga hur det själv är.

Men man ska inte gräva ner sig i skiten. Jag har det bra nu. Jag har någon som älskar mig. Som har öppnat upp sitt hem och sitt liv för att ta emot mig och alla mina problem. Livet börjar ordna sig. Jag har skrivit på mitt kontrakt till DBT. Kommer att gå där i 6 månader först, och sen blir det en utvärdering. Känner jag att jag behöver mer, så förlänger vi. Behöver jag inte mer, så avslutar vi där. Och jag har fått en psykolog som jag älskar. Hon är så himla bra! Hon höll på att smälla av när jag sa att jag hade gått ner 12kg. Hon satt bara och Gapade. Hon tror på mig. Hon vet att jag kommer att fixa det här. Hon tvekar inte. hon verkligen vet.

Allt börjar klarna nu. Och jag verkligen älskar det.

Jag var i uppsala natten till Lördag.
Och det var helt okej, han var trevlig, vi hade trevligt. Helt okej.
Och jag gick runt igår och var stolt. Eller stolt och stolt. Jag var glad iallafall.

Sen gick jag 9902+257+2 mil åt helvete när jag skulle på kalaset. Men jag hittade tillslut. Men då var jag tvungen att stanna upp och analysera mina känslor. Och det jag kände var att jag inte orkade gå. Tårarna var inte långt ifrån, och jag kände verkligen att jag ville ha hjälp! Var det så att jag sökte samma närhet som jag hade Fredag-lördag?  Närheten som jag fick då har jag inte haft på bra länge. Det var en sån underbar känsla. Att bara ligga och stirra in i någons blåa ögon, och att sen förenas sakta i en kyss. allt gick i slowmotion. Allt var så härligt. Vi har sagt från början att inga känslor skulle vara med. Och det är lugnt med mig. Men när jag stannar upp, och tänker på det, så kan jag inte låta bli att känna lite känslor iallafall.

Jag vet att om jag sitter och känner efter och tänker så kommer det bli så att jag blir kär. Och jag vill inte skrämma bort honom, så jag tänker inte stanna upp och bli kär. Jag vill inte göra honom förvirrad. Jag vill inte såra någon, och jag vill inte såra mig själv. Jag har varit här förr, och visst, ärlighet varar längst. Men jag vill ändå inte berätta. Jag låter allt flyta på, så kommer det att bli bra sen. Jag gömmer mig i andras problem istället.

Jag har en kompis som har det svårt nu. Hon var kär i en kille, som gav henne dissen. och nu säger han att han har en annan tjej på G. Okej. Vi ska backa lite. Vi kan kalla min kompis för M, och han för D.  Det började med att D började prata med M. Och det ena ledde till det andra och dom ja, hade nästan sex. Jag vet inte vem som sa ifrån, tror det vad M. men D var med på det med. Dom är trots allt kristna. (starkt gjort av båda!) Efter det så åkte D till örebro, för han pluggar där. M var kvar här och dom smsade med varrandra. Men efter ”nästan sexet” så vart det lite problem. M ville veta om det skulle bli mer, och hur det skulle gå. Så M skickade ett sms till D och frågade rakt ut. D svarade att ”han var ledsen, men ville inte ha något förhållande.” M blev helt förkrossad.  Dom smsade ett tag ändå efter, dock inte så ofta. Och häromdagen skrev han att han hade någon annan på gång. M blev mer förkrossad. Och (vad jag vet) så var jag den enda som försökte hjälpa M. D kommer hem ibland, och M vet inte vad hon ska göra. Jag försöker ge henne tips och råd, det är trots allt det enda jag kan göra. M och D var i kyrkan igår. Och det var jätte tufft för henne. Jag vet hur det är. Jag vet precis hur det är.

M träffade en annan kille, och jag sa att hon inte skulle göra så. för det blir så att hennes känslor för D, är dom känslor hon känner för den nya killen. Jag har varit där med. Och när man kommer över den första killen, så kommer man på att man inte känner något för den andra killen, och allt blir kaos. Precis det som hände mellan mig och SalaJocke. Jag hade känslor kvar för nisse när jag träffade honom, och allt blev kaos efter några månader.

Här om dagen skrev M till mig på Fb att hon var tacksam för allt mitt stöd, och alla råd. Jag kallar det erfarenhet. jag har själv varit i samma sits som hon är i nu. Och det enda jag kan säga är att det är nog lika jobbigt för honom, som det är för henne. Jag vet hur båda två känner. Och det är skitjobbigt. Men det kommer att gå över! hur lång tid det kommer att ta, är individuellt. Men det kommer att vara en resa som man blir starkare av!

Och jag är stolt över mig, att jag står ut och kan hjälpa någon. Men jag är stolt över henne med, som pratar med mig, och som ger mig beröm och som faktiskt lyssnar till mina råd. För det är det enda jag kan göra. Ge råd. Jag önskar att jag kunde hoppa in i hennes hjärna och gröpa ur allt hon känner nu. Men det är så att kärleken funkar på det här viset. Kärlek är underbart, Kärlek är ett helvete. Men man blir starkare, och visare för varje gång. Och man måste gå igenom sånna här saker. Det är Livet.

M. Du är bara 16 år. Det kommer att komma många fler nätter där du gråter, så kudden blir blöt. Det kommer att komma flera nätter där du inte kan somna. Och du kommer ha många frågor du aldrig kommer att få svaret på. Men, Det kommer att komma bra dagar med!  Frågor du får svar på, nätter då du bara ligger och ler för att allt är så underbart. Men spring inte runt, som en yr höna, och leta förtvivlat på kärleken. Den kommer när du minst anar det. Den kommer att komma. Tro mig, jag är där själv. Stressar man blir det bara kaos. Det blir fel. och man blir sviken igen. Ta det lungt, stanna upp och andas.

Du är bara 16 år. Du har hela livet framför dig, precis som jag. Men vi är helt olika, och du vet vad jag sysslar med. Gör inte som jag. Gör det bara inte. För det du inte ser, är att jag egentligen vill något helt annat. Men att jag inte kan kontrollera mina tankar och viljor. Jag hoppas att du ser att jag gör allt jag kan för att hjälpa dig. Men du måste gå den här jobbiga vägen själv. jag kan bara ge tips, men det är dina fötter som måste ta sig fram. Jag går med dig, lika som Jesus. Bara det att han kan hjälpa dig mer än vad jag kan. Jag älskar dig M. Hoppas att du vet det. Du är min enda vän här ute. Och jag är så tacksam för att du finns för mig. Visst, du är bara 16 och jag är 21. Men du är klok. Klokare än dom flesta 16:åringar. Och jag var som du när jag var 16. Bara att jag hade annat beteende. Jag kämpade för mitt liv när jag var 16. MEN jag kände precis som du. alla känslor du har nu, har jag känt flera gånger om. Jag har sagt samma saker, känt samma saker som du. Du är inte ensam. du har sett mina armar. Mer än hälften av alla ärr är PGA kärlek. Kärlek från killar, men också från alla kompisar jag har mist, alla hem som jag har fått flytta till, alla känslor jag har känt, men inte kunnat kontrollera. Livet är skit ibland. Det är så det är. Men det gäller att stå ut.

Du frågade mig igår, om jag ärligt hade försökt tagit livet av mig. Och jag svarade ja. Och det har jag. Fler gånger än du kan räkna på dina händer. Och lova mig att aldrig ge upp, så som jag har gjort så många gånger. Och om du känner att du vill ge upp, kom till mig. Jag är den rätta att prata med då. Jag skäms inte över mina ärr. jag skäms inte för mitt förflutna. Jag skäms inte för att jag har velat dö. Men jag har accepterat det, och gått vidare. Det är så livet funkar många gånger. Folk sviker, folk sårar, folk ljuger. Men allt hänger på en själv. Vill du gräva ner dig i en grop, och må dåligt, så fine. do whatever you want. Men det är inte rätt. Du kommer aldrig att komma upp igen.

Jag fick en andra chans, och tog den. utan att tveka. och jag har aldrig ångrat att jag tog den chansen.

Det går fler tåg, M. tro mig. D är inte hela världen. Visst, han kan kännas som den ”Rätte”. Och så har jag känt många gånger med.  Men man kan inte gå runt och hoppas, om det redan är skit. du slösar bara energi på något som ändå inte kommer att bli bra. du vet att jag tycker om D. han är en underbar och trevlig kille. Men han är nog inte menad för dig, om allt detta hände. Det är jobbigt att inse, det är jobbigt att förstå. Men tillslut kommer du också att förstå. Jag vet det, för du är klokare än alla andra. (ibland klokare än mig!) Jag vet att du klarar det här. Jag vet.

Jag älskar dig M. Och jag kommer att finnas bredvid dig tills vägen slut. Det kommer att bli tufft för oss båda, men så länge vi har varrandra, och Jesus, så kommer det att bli bra! Glöm inte bort det. Kasta inte bort orden jag säger, utan ta vara på dom, och sätt dom i ditt hjärta.