Okej. såhär ligger det till.

Jag skulle inte säga nej Till Nisse. Jag vet vad jag känner, och det jag känner är att jag är kär i honom. Men det finns ett problem som hindrar mig till att vara kär rakt ut. Han har sökt in på en militär utbildning i Boden. Utbildningen är på 3 månader, men blir han anställd så kommer han att flytta dit.

På ett sätt så önskar jag honom lycka till. För det här är det han vill, och han har valt det själv. Men å andra sidan så vill inte jag att han ska flytta så långt bort. Men jag inser att det är det här som kommer att hindra oss. Men än så länge är det bara så att han måste klara alla tester INNAN. Och man vet ju inte om han gör det. Men för hans skull så hoppas jag att han gör det. För han vill det här så mycket.

han sökte in dit när vi hade gjort slut, så han har tränat sen dess. Så jag vill inte komma och förstöra heller. Han kör sitt race, jag kör mitt. Men jag vet att vi kommer att ha kontakt. Eller, jag hoppas det iallafall. Kanske blir svårt när han utbildar sig? vad vet jag? jag vet iallafall att han kommer att komma hem ibland. Man får väl passa in en tid då, så man kan få träffa Pojken!

Ville bara skriva av mig lite. Tack för att du läser. <3

Nu ligger jag här, i min säng under täcket med datorn i knät och fryser fittan av mig! Sov över 14 timmar, och fortfarande trött. Kan det vara så att jag håller på att bli sjuk?

Snön forsar ner utanför mitt fönster. Det är alldeles vitt på marken. Det är alldeles underbart.

”Snön ger ut sin oskuld, så skiten bara känns.”

Det vita (i kristna tron) är bra. För mig betyder det vita renlighet. Man är ren. Man har inte haft sex, man har aldrig supit, man har alltid sagt sanningen. Är så som jag inte är.  Jag har fortfarande sex, men främmande men också killar som jag har varit med förr. Jag ljuger fortfarande. Jag kan dricka ibland. Är jag en dålig kristen då? Förtjänar jag att vara kristen? Eller borde jag gå ifrån?

Vad betyder mina tankar? vad betyder mina känslor? Vad är det jag känner? Vad är det jag tänker? Hur tänker jag? Och varför tänker jag som jag gör? Varför drabbar tankarna mig?

Har allt det här med Marcus fått mig att sluta känna något för andra? Har han gjort mig så att jag inte litar på killar längre?  Nej, det har han inte. NEJNEJNEJ. Eller?

Som jag skrev igår. ”stannar jag upp, och känner efter, så är jag kär.” Men i vem? Måns? Nisse? Någon annan?

Jag och nisse hade det bra. Han löft upp mig så att jag inte mådde lika dåligt som jag annars gjorde. Jag tyckte iallafall att vi hade det bra. Han kanske tycker annat? Men bara det att han stod ut med min paranoia i 1½ år, visar väl äkta kärlek? Eller?

”lilla ego, fy skäms!”

Sluta hoppas Catrin. Du slösar bara din energi. Energi som ska gå till annat.

Jag vet nu vad jag söker. Jag söker Närhet. Men är det närhet som jag aldrig fick av pappa? har jag dom här problemen med känslor och killar, för att pappa aldrig fanns där?  Jag måste sluta tänka på allt. Och bara gå vidare. Inget blir bättre av att grubbla. Det blir inte bättre.

Jag har så mycket jag vill säga till dig, Nisse. Men jag vet att det inte blir bättre av det, och jag vill inte riskera våran vänskap. Så jag tiger istället. Dessutom är jag inte säker på mina känslor. det är nog bara det att jag vet att du är bra för mig. Det kan vara det som spökar. Det enda jag är säker på är att jag Älskar dig. Sen om det är ”älskar dig” som kompis, eller om det är att jag ”älskar dig” för att jag är kär är jag inte säker på. Och jag vet mina fel och brister nu. Jag vet vad som är felet med mig, och jag vet vad jag ska ändra på. Jag vet att vi skulle ha det bättre nu, än vi hade då. Jag skulle inte ringa 5905689 ggr, och tro att du är Otrogen. Jag skulle max ringa 1ggr/dag. För jag litar på dig.

”And as you move on, remember me, remember us and all we used to be. i’ve seen you cry, i’ve seen you smile. i watch you sleeping for a while.
i’ll be the mother of your child. I’d spend a lifetime with you. I know your fears, and you know mine. we had our doubts, but now we’re fine. and i love you, i swear thats true. i can not live, without you.”

Så känner jag fortfarande. Men jag kan inte vänta. Det är nu eller aldrig. Och det gör ont i mig att säga ”aldrig”. Tårarna är inte långt ifrån. För jag vill ha dig så hårt nisse.

På lördag är det Jul. Och med Julen kommer Ångesten. Inte ångest över att köpa julklappar. Utan ångesten över att jag inte ved hur mamma reagerar. Hon kanske ringer och hotar med att ta sitt liv igen? Kommer det att bli bråk, som alla andra gånger?  Jag vill inget mer än att bryta kontakten med henne. Jag har försökt så många gånger förr. Men då blir alla andra arga på mig och jag förlorar hela min familj. Det är inte många som vet något om min familj. Eller mamma.

Mamma har psykiska problem. Och AD/HD. det var ett rent helvete att bo med henne, och det är ett rent helvete nu. När kommer jag att komma ifrån? Syrran frågar mig hur det är med mamma. Kan hon inte bara ringa och fråga själv? Jag vill inte prata med mamma. För hon slutar aldrig att prata om sitt. Man får inte ens luft att säga hur det själv är.

Men man ska inte gräva ner sig i skiten. Jag har det bra nu. Jag har någon som älskar mig. Som har öppnat upp sitt hem och sitt liv för att ta emot mig och alla mina problem. Livet börjar ordna sig. Jag har skrivit på mitt kontrakt till DBT. Kommer att gå där i 6 månader först, och sen blir det en utvärdering. Känner jag att jag behöver mer, så förlänger vi. Behöver jag inte mer, så avslutar vi där. Och jag har fått en psykolog som jag älskar. Hon är så himla bra! Hon höll på att smälla av när jag sa att jag hade gått ner 12kg. Hon satt bara och Gapade. Hon tror på mig. Hon vet att jag kommer att fixa det här. Hon tvekar inte. hon verkligen vet.

Allt börjar klarna nu. Och jag verkligen älskar det.

Jag var i uppsala natten till Lördag.
Och det var helt okej, han var trevlig, vi hade trevligt. Helt okej.
Och jag gick runt igår och var stolt. Eller stolt och stolt. Jag var glad iallafall.

Sen gick jag 9902+257+2 mil åt helvete när jag skulle på kalaset. Men jag hittade tillslut. Men då var jag tvungen att stanna upp och analysera mina känslor. Och det jag kände var att jag inte orkade gå. Tårarna var inte långt ifrån, och jag kände verkligen att jag ville ha hjälp! Var det så att jag sökte samma närhet som jag hade Fredag-lördag?  Närheten som jag fick då har jag inte haft på bra länge. Det var en sån underbar känsla. Att bara ligga och stirra in i någons blåa ögon, och att sen förenas sakta i en kyss. allt gick i slowmotion. Allt var så härligt. Vi har sagt från början att inga känslor skulle vara med. Och det är lugnt med mig. Men när jag stannar upp, och tänker på det, så kan jag inte låta bli att känna lite känslor iallafall.

Jag vet att om jag sitter och känner efter och tänker så kommer det bli så att jag blir kär. Och jag vill inte skrämma bort honom, så jag tänker inte stanna upp och bli kär. Jag vill inte göra honom förvirrad. Jag vill inte såra någon, och jag vill inte såra mig själv. Jag har varit här förr, och visst, ärlighet varar längst. Men jag vill ändå inte berätta. Jag låter allt flyta på, så kommer det att bli bra sen. Jag gömmer mig i andras problem istället.

Jag har en kompis som har det svårt nu. Hon var kär i en kille, som gav henne dissen. och nu säger han att han har en annan tjej på G. Okej. Vi ska backa lite. Vi kan kalla min kompis för M, och han för D.  Det började med att D började prata med M. Och det ena ledde till det andra och dom ja, hade nästan sex. Jag vet inte vem som sa ifrån, tror det vad M. men D var med på det med. Dom är trots allt kristna. (starkt gjort av båda!) Efter det så åkte D till örebro, för han pluggar där. M var kvar här och dom smsade med varrandra. Men efter ”nästan sexet” så vart det lite problem. M ville veta om det skulle bli mer, och hur det skulle gå. Så M skickade ett sms till D och frågade rakt ut. D svarade att ”han var ledsen, men ville inte ha något förhållande.” M blev helt förkrossad.  Dom smsade ett tag ändå efter, dock inte så ofta. Och häromdagen skrev han att han hade någon annan på gång. M blev mer förkrossad. Och (vad jag vet) så var jag den enda som försökte hjälpa M. D kommer hem ibland, och M vet inte vad hon ska göra. Jag försöker ge henne tips och råd, det är trots allt det enda jag kan göra. M och D var i kyrkan igår. Och det var jätte tufft för henne. Jag vet hur det är. Jag vet precis hur det är.

M träffade en annan kille, och jag sa att hon inte skulle göra så. för det blir så att hennes känslor för D, är dom känslor hon känner för den nya killen. Jag har varit där med. Och när man kommer över den första killen, så kommer man på att man inte känner något för den andra killen, och allt blir kaos. Precis det som hände mellan mig och SalaJocke. Jag hade känslor kvar för nisse när jag träffade honom, och allt blev kaos efter några månader.

Här om dagen skrev M till mig på Fb att hon var tacksam för allt mitt stöd, och alla råd. Jag kallar det erfarenhet. jag har själv varit i samma sits som hon är i nu. Och det enda jag kan säga är att det är nog lika jobbigt för honom, som det är för henne. Jag vet hur båda två känner. Och det är skitjobbigt. Men det kommer att gå över! hur lång tid det kommer att ta, är individuellt. Men det kommer att vara en resa som man blir starkare av!

Och jag är stolt över mig, att jag står ut och kan hjälpa någon. Men jag är stolt över henne med, som pratar med mig, och som ger mig beröm och som faktiskt lyssnar till mina råd. För det är det enda jag kan göra. Ge råd. Jag önskar att jag kunde hoppa in i hennes hjärna och gröpa ur allt hon känner nu. Men det är så att kärleken funkar på det här viset. Kärlek är underbart, Kärlek är ett helvete. Men man blir starkare, och visare för varje gång. Och man måste gå igenom sånna här saker. Det är Livet.

M. Du är bara 16 år. Det kommer att komma många fler nätter där du gråter, så kudden blir blöt. Det kommer att komma flera nätter där du inte kan somna. Och du kommer ha många frågor du aldrig kommer att få svaret på. Men, Det kommer att komma bra dagar med!  Frågor du får svar på, nätter då du bara ligger och ler för att allt är så underbart. Men spring inte runt, som en yr höna, och leta förtvivlat på kärleken. Den kommer när du minst anar det. Den kommer att komma. Tro mig, jag är där själv. Stressar man blir det bara kaos. Det blir fel. och man blir sviken igen. Ta det lungt, stanna upp och andas.

Du är bara 16 år. Du har hela livet framför dig, precis som jag. Men vi är helt olika, och du vet vad jag sysslar med. Gör inte som jag. Gör det bara inte. För det du inte ser, är att jag egentligen vill något helt annat. Men att jag inte kan kontrollera mina tankar och viljor. Jag hoppas att du ser att jag gör allt jag kan för att hjälpa dig. Men du måste gå den här jobbiga vägen själv. jag kan bara ge tips, men det är dina fötter som måste ta sig fram. Jag går med dig, lika som Jesus. Bara det att han kan hjälpa dig mer än vad jag kan. Jag älskar dig M. Hoppas att du vet det. Du är min enda vän här ute. Och jag är så tacksam för att du finns för mig. Visst, du är bara 16 och jag är 21. Men du är klok. Klokare än dom flesta 16:åringar. Och jag var som du när jag var 16. Bara att jag hade annat beteende. Jag kämpade för mitt liv när jag var 16. MEN jag kände precis som du. alla känslor du har nu, har jag känt flera gånger om. Jag har sagt samma saker, känt samma saker som du. Du är inte ensam. du har sett mina armar. Mer än hälften av alla ärr är PGA kärlek. Kärlek från killar, men också från alla kompisar jag har mist, alla hem som jag har fått flytta till, alla känslor jag har känt, men inte kunnat kontrollera. Livet är skit ibland. Det är så det är. Men det gäller att stå ut.

Du frågade mig igår, om jag ärligt hade försökt tagit livet av mig. Och jag svarade ja. Och det har jag. Fler gånger än du kan räkna på dina händer. Och lova mig att aldrig ge upp, så som jag har gjort så många gånger. Och om du känner att du vill ge upp, kom till mig. Jag är den rätta att prata med då. Jag skäms inte över mina ärr. jag skäms inte för mitt förflutna. Jag skäms inte för att jag har velat dö. Men jag har accepterat det, och gått vidare. Det är så livet funkar många gånger. Folk sviker, folk sårar, folk ljuger. Men allt hänger på en själv. Vill du gräva ner dig i en grop, och må dåligt, så fine. do whatever you want. Men det är inte rätt. Du kommer aldrig att komma upp igen.

Jag fick en andra chans, och tog den. utan att tveka. och jag har aldrig ångrat att jag tog den chansen.

Det går fler tåg, M. tro mig. D är inte hela världen. Visst, han kan kännas som den ”Rätte”. Och så har jag känt många gånger med.  Men man kan inte gå runt och hoppas, om det redan är skit. du slösar bara energi på något som ändå inte kommer att bli bra. du vet att jag tycker om D. han är en underbar och trevlig kille. Men han är nog inte menad för dig, om allt detta hände. Det är jobbigt att inse, det är jobbigt att förstå. Men tillslut kommer du också att förstå. Jag vet det, för du är klokare än alla andra. (ibland klokare än mig!) Jag vet att du klarar det här. Jag vet.

Jag älskar dig M. Och jag kommer att finnas bredvid dig tills vägen slut. Det kommer att bli tufft för oss båda, men så länge vi har varrandra, och Jesus, så kommer det att bli bra! Glöm inte bort det. Kasta inte bort orden jag säger, utan ta vara på dom, och sätt dom i ditt hjärta.

Jag, ellinor och T10 var till thuns igår och handlade lite.
Ellinor sprang runt där som en yr höna, T10 trotsade och det blev nästan bråk.

Jag fick stanna upp och analysera mina känslor.
Det jag kände var otålighet.
Jag blir nervös och otålig när ellinor springer runt och när T10 trotsar. Precis som det bar när ellinor, jag och lisa skulle handla. Så nu vet jag det, och nu känner jag igen känslan.
Frågan är bara vad jag ska göra när den kommer upp.

Ikväll ska jag till uppsala och träffa DejtarN.
Jag var 15 sist vi sågs.
Ska bli kul.

Puss.

Idag har jag haft ett socmöte, pratat med vårdcentralen, klagat hos UL (han som svarade lät snygg. ), Pratat med Soc i uppsala. På måndag ska jag skriva in mig på AF.

Senare idag ska vi åka till Thuns och handla.
jag ska handla en julklapp till T10.
Hur ska det gå?

Jag vill inte köpa spel. Hon sitter redan vid datorn hela tiden.
Förmodligen jag som har fått henne att göra det.
Och inte Pet-shops heller. Hon har ju redan alla. Dubbelt upp.

Godis? Njaaaa.
Vantar har redan Ellinor köpt till henne.
Någon snygg mössa kanske?

Vi får la se.

Cha cha bloggen. :3

Idag har jag fixat och donat lite.
har gjort iordning en apelsin med nejlikor. (förhoppningsvis luktar den mer än kaninen.)
Det som återstår nu är att slå in några julklappar!
Och pynta rummet. :3

Snart är det jul hörrni!

Bitterfittan Talar igen.

”Alla trodde att jag skulle förlora mig med vilken runaway som helst
Jag var slut när du hittade mig i GBG-regn
De kunde säga vad som helst till mig, de kunde dra åt helvete
men ett enda ont ord om dig har alltid fått mig upp i ringen ”

Jag som trodde att jag inte skulle få uppleva min 18-årsdag.
Nu är jag 21.
Stolt chey.

chacha bloggen.

Idag är det lucia.
Kim har tjatat på mig om luciatåget i kyrkan.
Jag får la gå.

Jag gillar inte luciatåg. Det var kul när man var 8. Jag fattar inte ens grejjen med det. Man klär ut sig i ett nattlinne, glitter runt midjan och en ljusstake i handen?
Vad är det bra för?
sjunger sånger tokljust och får stearin på handen.

Det är därför jag alltid var pepparkaksgubbe när jag var liten.
Mamma tvingade mig till det i 3 år.
Och filmade skiten.
Jag hatar lucia.
Och julen med.

Samma gamla jävla visa.
Mat,julklappar,kalle anka.

När jag fixar att bo själv ska jag fan inte fira jul.
Jag ska sitta och supa huvudet av mig. (förmodligen i min ensamhet) och vara bitter.

Som jag är idag.
Alla borde avrättas.
Allt borde avrättas.

Skitliv.

Ja, nu sitter jag här igen. Är inne på Helgon och Gropen samtidigt.
Monsquaz Deeptroathar en lila dildo.

Och jag försvarade Marcus.
Så kan det vara.

Ikväll var vi och fikade hos farmor.
Det var mysigt. Vi fick kakor och en smörgåstårta.

Jag vet inte vad jag ska göra med kärleken osv.
Patrik skickade ett kärleksbrev, Marcus är ett avslutat kapitel, och jag saknar nisse.

hur göra?

idag har jag inte gjort ett skit.
Tänker på nisse.
Igår saknade jag honom. Så mycket att jag funderade på att ringa honom bara för att höra hans röst.

Håller jag på att bli kär igen?
jag blev påmind när jag var där om hur bra vi egentligen hade det. och hur bra han var för mig.

Nej bort. Jag vill få bort dom tankarna.
det kommer inte att bli något.
Catrin, lägg av nu!

Jag är inte redo.
eller är jag det?
Tänk om det blir av? Jag har förändrats. Jag är mycket mer stabil än vad jag var då.
Och då höll det i 1½ år.

Om det blir något, Kommer det att hålla resten av livet?
Nej catrin, lägg av nu!
Sluta hoppas.
Det kommer inte att ske! ALDRIG.

När jag klev på tåget i ludvika så sa han ”Det får vara jag som kommer upp nästa gång!”
Jag svarade ”nejdå, jag kommer gärna ner igen!”

sen när jag satt där, så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna.
Visserligen var det inte värsta floden, men några få tårar kom.

Nisse, jag är så glad över att du är min kompis. Och att du fanns där när du hade gjort slut. Det är det snällaste en kille någonsin har gjort för mig. Du har alltid varit ”den” för mig, och jag kan inte tacka dig nog för att du finns kvar. Du har stått på min sida när allt har skitit sig. Du har varit den som har fångat upp mig när det har skitit sig. Du har sett mig i mina bästa dagar, men även dom värsta, och har ändå stöttat mig. Du är lite av min idol. För du har varit med om massa, och du är erfaren. Och du har hjälpt mig mycket, även om du inte har sett det själv. Och du vet min bakgrund. Och du vet att många inte har stått ut med mig lika länge som du gjorde. Och jag är dig evigt tacksam för det.

Tack nisse, för att du står på min sida, och för att du stöttar mig. Tack. <3