På Bibelstudiet idag så tog Lasse upp några grejjer som jag tänkte fundera på!
Duger jag till?
Klart jag gör! Varför skulle jag inte göra det?
Gör jag och tänker jag som alla andra?
Ibland gör ja som andra, Klart jag gör! Och klart att jag tänker som alla andra med! Men jag är jag, och jag är speciell, och jag tänker speciellt. Min ”värld” är inte som alla andras, och deras ”världar” är inte som min. Och det är jag glad över.
Vad vill jag?
Vad är mina mål? Mitt långsiktiga mål är att ha en stor herrgård fullproppad med Fosterbarn. Vägen dit är lång, och krokig. Men har jag Jesus vid min sida, så kommer det att gå bra! Vad vill jag annars? Jo, jag vill bli frisk. Jag vet att jag aldrig kommer att bli 100%, men med terapi och hjälp så kommer jag iallafall att bli 95%. Det är en kamp jag måste stå ut med. Och med jesus med mig, så blir det inte en svår kamp!
‘”Gud leder mina tankar,mina känslor och min vilja!”
Vi som människor har alltid en egen fri vilja i den kristna tron. Vi kan välja att Gå ifrån, eller att gå med. Fast det har jag aldrig förstått. Om man väljer att gå ifrån, så hamnar man i helvetet? eller? Och om gud leder mina tankar och min vilja så måste han vara bipolär. Fast han kanske leder dom rätt? Vad vet jag?
Går allt på automatik? Stannar jag upp och tänker/känner?
Där kan jag svara att ja, det går på automatik. Jag förutser att jesus ALLTID går med mig. Och nej, jag stannar inte upp och tänker/känner. Något jag borde göra ofta. Dels för att det ingår i min Terapi. Men sen också för att det är bra att stanna upp ibland och andas.
Är jag beroende av andra?
I dagsläget så ja. Jag är beroende av Ellinor. Hon ger mig den hjälpen jag behöver nu. Hon ger mig det stödet jag behöver nu. Jag är beroende av mina kompisar. För vilka andra skulle jag kunna prata med, och få svar av? VISST, jag kan prata med Jesus. Men jag vill höra svar från någon som står framför mig. Någon som jag kan kolla in i ögonen på.
Velar jag?
Om jag gör! Jag velar hela tiden. spelar ingen roll i vad. Jag velar mest i min tro. Jag vet inte vad som är rätt att tro, och vad som är fel att tro. Jag är egentligen förvirrad. Förtjänar jag Jesus kärlek, när jag har sex? Förtjänar jag att kalla mig kristen, tex?
Är jag generös?
Jag är nog Generös i mångt och mycket. Jag försöker att inte vara snål. (även om jag kanske är FÖR generös för mitt eget bästa där.) Jag försöker alltid att ge goda råd och tips till dom som frågar mig. Jag försöker alltid att vara snäll och trevlig. Lasse tog upp det med att man kan vara generös så att man tar första initiativet. Och där felar jag. Jag VÅGAR inte att ta första steget. Det är främst för att jag VET hur det kan kännas om man går på direkt. Och jag vill inte vara på och skrämma bort folk.
Spelar det någon roll om jag är snyggast, bäst osv?
nej. nejnejnejnejnejnejnej! Alla är lika bra. Alla är lika snygga. Den kristna tron handlar inte om att tävla om vem som går på flest gudstjänster eller vem som tror mest på jesus. Även om det finns folk på Furuhöjden som tror det, så tror dom så fel! Att vara kristen är att tro på Jesus. inte tävla! Jag brukar alltid sätta mig sist. I allt. Det är inte så att jag VILL komma sist i spel, eller i tävlingar. inte alls. men jag vill inte heller komma först. Det finns så många tävlingsmänniskor i kyrkan, som gör att jag inte vill vara med och spela. Men i slutet vet jag iallafall att Jesus älskar mig, och det gör inget om jag kommer sist.
Ska men be högt, eller be tyst?
Både och. När jag sitter och gråter, då ber jag högt. När jag inte gråter, men behöver be, så ber jag tyst. Det står i bibeln att ”be i tysthet”. Och det gör jag ofta. Man blir inbjuden till att gå fram till korset och få en förbön. Jag brukar alltid gå och tända ett ljus och be tyst i ett hörn. För jag vill inte att folk ska lägga sig i mina böner. Jag säger det jag vill ha sagt till jesus, och det gör jag bäst själv!
I frågar sätter jag Jesus?
Nej. inte Jesus, som person. Jag kan fråga olika frågor som jag har lite problem med. T.ex det med sex osv. Om jag är värd att vara kristen eller inte. Jag ifrågarsätter mig själv!
Jag har märkt på mig själv att jag följer efter mina kompisar i kyrkan som en svans. Och jag kan ärligt talat berätta nu att det är för att jag är osäker. Och rädd för att inte få vara med om det händer något. Jag vill vara med där det händer saker! Där någon drar ett skämt jag fattar. Att någon pratar om något jag kan säga något om.
”Catrin, skäms inte!”
Fortsätter mer imorgon. Är skittrött nu! Puss! <3