Jag läste precis en Kompis blogg.
och hon skrev om förtroenden.
Hennes ord träffade mig direkt in i hjärtat.

så jag tänkte skriva lite om vad förtroende är för mig.

Förtroende för mig är när man kan lita på någon människa.

kunna lita helt ut. Att veta att människan inte snackar skit bakom ryggen.

Jag är inte perfekt.

jag har brytit många förtroenden. Jag har blivit sviken gång på gång. Jag har svikit folk gång på gång.

jag har ljugit. Folk har sett igenom det och har lämnat mig, utan att fråga varför.

Det finns alltid en anledning till att jag ljuger ibland.

ibland kan det vara för att jag är sårad. Ibland för att jag är rädd för svaret jag kommer att få om jag är ärlig. Ibland för att få uppmärksamhet, ibland för att få bekräftelse.

Jag vet att det är fel att ljuga. och om jag ljuger kommer jag inte att få förtroende. Jag vet inte varför jag fortsätter. Det är en ful ovana jag har. En av alla fula ovanor jag har.

Jag ljuger nog mest för att få uppmärksamhet.

jag vet att om jag fortsätter så kommer jag inte att ha någon kvar. Jag kommer att få stå ensam. Det är den bittra sanningen. Som jag försöker fly ifrån. Det är bara en ond cirkel. En ond cirkel jag vet att jag måste bryta mig loss ifrån.

Jag försöker varje dag att hålla mig ifrån cirkeln. jag försöker verkligen. Men sen så ramlar jag dit och allt blir fel. Det är inte med mening att göra så. Men under hela min uppväxt så har folk ljugit för mig, så på ett sätt vet jag att det kan vara rätt. Men det är fel. Det är så jävla fegt att ljuga. Men jag kanske är feg? jag kanske ska vara feg? Är det mitt öde? Eller försöker jag bara bygga upp en sköld, för att andra inte ska komma in? Vill jag såra andra?

Det är svårt att bygga upp ett förtroende via Internet. Men jag försöker få folk att inse att jag inte är ett monster. Jag försöker alltid prata sanning. Men ni vet, det är internet. Jag försöker alltid vara mig själv. Även om jag inte alltid vet vem jag är.  Jag försöker vara stark, och jag försöker laga det jag har förstört. Men folk som har tappat förtroendet vill inte alltid ta emot hjälpen.  Och i sånna situationer vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag vill ju vara snäll, och försöka Laga det som har hänt. Men dom vill inte och jag blir tokig. Jag vet att det är mitt fel från början. Men jag inser det och vill laga, så jag kan gå iväg någorlunda glad. Jag kan tigga om förlåt. jag kan stå på mina bara ben. Jag kan ta självmord. Men du skulle aldrig att tro mig, eller lita på mig igen. Jag får skylla mig själv. Allt är mitt fel. Du gör inga fel.

Jag är tacksam att ellinor finns. Hon har inte bara räddat mig från döden, utan har ,trots att jag ljög en gång, fått ett stort förtroende för mig. Hon är nog den enda. som det känns nu.

Jag har nog ALDRIG älskat en människa så mycket som jag älskar henne. Hon är det bästa som har hänt mig. Hela familjen förövrigt.  Dom tog emot mig med öppna armar. Dom tog emot mig med Kärlek.