jag vill att ni som läser dethär lyssnar på låten innan/under/efter.

Marcus.

Jag ber om ursäkt för all skada jag har orsakat hos dig. Jag ber om ursäkt för att  jag har gjort så många fel. Jag ber om ursäkt för att jag ljugit. Jag ber om ursäkt för att jag har lagt allt på dig. Men jag vill att du ska veta att jag, som jag sa i början, blivit sviken så många gånger i mitt liv, och att mitt skal är min värld, och jag vet inte bättre. Min värld stämmer inte in på din,och din stämmer inte in på min. Vi kan bråka hur många gånger som helst om detta, men det kommer alltid att vara så. Du har sagt att jag en gång kommer att komma till insikt. Jag har kommit till insikt så många gånger efter och under det vi ”hade”. Jag vet att jag inte kommer att få tillbaka ditt förtroende för mig. Jag kan tigga om förlåt, jag kan be på mina bara ben, jag kan ta livet av mig för att visa att jag ville ha dig vid min sida, Jag kan göra precis vafan som helst,du kommer ändå inte tro mig. och du kommer ändå inte vilja veta av mig. Trots att du försöker peppa mig och trots att du är ”sk snäll”. Det enda jag vill nu, är att visa att jag kan ändra mig, att jag kan vara snäll. och jag försöker laga det som jag har förstört, så vi kan gå skilda vägar som glada. Sålänge du är glad, så kommer jag att gå med ett leende på läpparna. Trots att jag vet att det inte kommer att bli så.

Men jag vill också tillägga att du trampade på mig när jag mådde dåligt. Du ville ta en ”paus” när jag hade panikångest. Jag visste hur det låg till, redan då. Jag ville bara inte höra det. jag ville inte höra att du höll på att gå ifrån mig. Jag ville inte. Jag som hade släppt in dig, som du ville.  Och dendär ”pokerkvällen”. Jag ljög för dig redan då. Vi spelade inte poker. jag var inte full. Jag var i kyrkan, på Happening. Jag kan förklara varför jag ljög, men gör det någon nytta nu? du kommer inte tro mig iallafall. Eller så vet du det redan.

Men det du sa, den natten, har satt sina spår. Jag litade inte på dig efter. För du visade ditt Trollface, och höll på. Så jag trodde att du trollade mig efter. Och jag gillade det inte, så jag trollade tillbaka. Men sen märkte jag att du blev allvarlig, och då slutade jag.

Jag försökte få allt bra då. Men jag vet inte vad som hände sen. Jag vet inte om du fick känslor för johanna, eller hur det blev.Efter det så har jag bara ljugit rakt av till dig. Vilket jag vet att du genomskådade. Du vet att jag kröp in i mitt skal, och ville gömma mig. Du vet hur jag funkar. Mycket mer än vad jag vet. Vilket också tar kål på mig. Och jag vet att det var fel av mig. men jag visste inte vad jag skulle göra.

Och du vet att jag talar från mitt hjärta nu, och du vet att denna bekännelse sitter långt in. Du vet att jag egentligen inte ville något illa från början. men både du och jag vet varför det blev som det blev. OCH JAG VET ATT DET ÄR PGA MIG.

Vi pratade häromdagen om att jag gör fel. eller, du tycker att jag manipulerar, jag tycker att jag gör fel.

Det var det här jag menade. Jag sabbar alla mina relationer med alla. se bara vad jag gjorde mot elinor. Jag är paranoid. Det är det som sabbar. Och jag vet inte hur jag ska göra. Jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Men en sak ska du veta. Jag försöker hela tiden att bättra mig. Jag kämpar varje dag mot alla känslor och tankar. Du kan säga att du vet hur det känns, men det gör du inte. Jag vet att du kämpar mot dina demoner, Men dom är inte lika som mina. Jag vet att du har varit med om mycket, saker som jag inte kan sätta mig in i. Men du kan inte sätta dig in i alla mina situationer jag har varit med om heller. Och det vill jag inte heller. Jag önskar ingen det helvetet jag har varit med om. Verkligen inte. INGEN.

Jag vet att det är jag som har sabbat det mellan oss. Jag vet det så väl.  Och nu när jag ser det utifrån, så ser jag hur mycket fel jag har gjort.  Och det är pga denna insikt som jag åkte till psykakuten. Jag fixade det inte. Och det är jobbigt för mig att sitta och berätta detta för dig. För jag måste ransaka mig, och jag hatar det. Och det vet du.

I vilket fall, om ni nu har nått på g eller inte, så önskar jag er lycka till.  Och hoppas att ni har det bra tillsammans. Jag vet att hon är bättre än vad jag någonsin kan vara. Och jag vill att du ska må bra, så mår du bra av henne så kör hårt!

Jag vill också bara tillägga att du är den enda, DEN ENDA, som har fått mig att inse sanningen. Och det gör ont i mig att veta att det var någon som är yngre än mig som fått mig att inse det.

Du behöver inte svara på dethär. Jag ville bara lätta hjärtat, och berätta för dig. du behöver inte vara min vän. Jag ville bara visa att jag kan ändra mig, och komma till insikt, och erkänna det. Jag kan bara hoppas att du vill ha mig som kompis. Det är det enda jag har. Hoppet.

Ha det bra nu marcus. Tack <3

Jag läste precis en Kompis blogg.
och hon skrev om förtroenden.
Hennes ord träffade mig direkt in i hjärtat.

så jag tänkte skriva lite om vad förtroende är för mig.

Förtroende för mig är när man kan lita på någon människa.

kunna lita helt ut. Att veta att människan inte snackar skit bakom ryggen.

Jag är inte perfekt.

jag har brytit många förtroenden. Jag har blivit sviken gång på gång. Jag har svikit folk gång på gång.

jag har ljugit. Folk har sett igenom det och har lämnat mig, utan att fråga varför.

Det finns alltid en anledning till att jag ljuger ibland.

ibland kan det vara för att jag är sårad. Ibland för att jag är rädd för svaret jag kommer att få om jag är ärlig. Ibland för att få uppmärksamhet, ibland för att få bekräftelse.

Jag vet att det är fel att ljuga. och om jag ljuger kommer jag inte att få förtroende. Jag vet inte varför jag fortsätter. Det är en ful ovana jag har. En av alla fula ovanor jag har.

Jag ljuger nog mest för att få uppmärksamhet.

jag vet att om jag fortsätter så kommer jag inte att ha någon kvar. Jag kommer att få stå ensam. Det är den bittra sanningen. Som jag försöker fly ifrån. Det är bara en ond cirkel. En ond cirkel jag vet att jag måste bryta mig loss ifrån.

Jag försöker varje dag att hålla mig ifrån cirkeln. jag försöker verkligen. Men sen så ramlar jag dit och allt blir fel. Det är inte med mening att göra så. Men under hela min uppväxt så har folk ljugit för mig, så på ett sätt vet jag att det kan vara rätt. Men det är fel. Det är så jävla fegt att ljuga. Men jag kanske är feg? jag kanske ska vara feg? Är det mitt öde? Eller försöker jag bara bygga upp en sköld, för att andra inte ska komma in? Vill jag såra andra?

Det är svårt att bygga upp ett förtroende via Internet. Men jag försöker få folk att inse att jag inte är ett monster. Jag försöker alltid prata sanning. Men ni vet, det är internet. Jag försöker alltid vara mig själv. Även om jag inte alltid vet vem jag är.  Jag försöker vara stark, och jag försöker laga det jag har förstört. Men folk som har tappat förtroendet vill inte alltid ta emot hjälpen.  Och i sånna situationer vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag vill ju vara snäll, och försöka Laga det som har hänt. Men dom vill inte och jag blir tokig. Jag vet att det är mitt fel från början. Men jag inser det och vill laga, så jag kan gå iväg någorlunda glad. Jag kan tigga om förlåt. jag kan stå på mina bara ben. Jag kan ta självmord. Men du skulle aldrig att tro mig, eller lita på mig igen. Jag får skylla mig själv. Allt är mitt fel. Du gör inga fel.

Jag är tacksam att ellinor finns. Hon har inte bara räddat mig från döden, utan har ,trots att jag ljög en gång, fått ett stort förtroende för mig. Hon är nog den enda. som det känns nu.

Jag har nog ALDRIG älskat en människa så mycket som jag älskar henne. Hon är det bästa som har hänt mig. Hela familjen förövrigt.  Dom tog emot mig med öppna armar. Dom tog emot mig med Kärlek.