Hej. :)


Hej. jag har varit skitdålig på att skriva, men jag har haft fullt upp. :)
Jag har nu flyttat hem till Ellinor och dan, och jag trivs så Sjukt mkt! jag har varit i helvetet, men har nu hamnat i Himlen! Verkligen!
Fast har jag lite svårt för Felicia. Eller. Jag kan inte hantera henne, och då blir jag irriterad på mig själv och ja. det går tyvärr över henne.
Jag har som sagt aldrig haft en Lillasyster, och jag vet inte vilken fot jag ska stå på och hur jag ska ska bete mig.
Men det löser sig nog, eller jag hoppas det iallfall.

Jack och jocke har Gjort slut. Och tyvärr så dog hans syster en vecka efter, så han har det jättesvårt nu och jag förstår honom. Jag skulle aldrig klara om Syrran eller Brorsan skulle dö. Jag vet inte vad jag skulle göra. Och även där vet jag inte hur jag ska göra.
Jocke har ju känslor för mig, men jag har inga för honom.
och ellinor säger att jag uppmuntrar han och att jag gör så att han fortofarande hoppas på att det ska bli vi igen.
och jag är säker på att det inte kommer att ske.

inge illa menat mot jocke, för han är en så sjukt snäll och underbar människa, men att han är deprimerad, och jag var ( är ) det så blir det ju så att vi bara drar ner varrandra.
Det tråkiga är att jag ”mister” min underbara katt.
jag får ju åka dit och hälsa på , självklart. Men ska jag verkligen göra det, när han har känslor för mig? Uppmuntrar inte jag det då?

Jag har äntligen börjat få Terapi för mitt självskadebeteende, som jag har behövt i 9-10 år. Tanken är oxå att jag ska gå DBT igen för att få lite mera Bukt på skiten. Och att jag ska antingen Plugga eller Praktisera/plugga. Men det händer när jag är Frisk. eller någorlunda frisk. ^^

Det var nog allt för idag. ^^
Hejdå.



FLYTT!


Fredag vecka 21 ska lägenheten vara urplockad och städad! <3 äntligen på väg! <3



Hundens och Kattens Dagbok!


Denna är hysteriskt rolig, det är rix morgonzoo som läser upp den så sök på youtube efter denna!

Hundens & Kattens Dagbok!

HUNDENS DAGBOK

07.00 – Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!
08.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
09.00 – Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!
12.00 – Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!
14.00 – Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!
15.00 – Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!
16.00 – Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!
17.00 – Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!
18.00 – Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!
20.00 – Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!
22.00 – Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!

KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap…
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som ‘allergi‘. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket…




Inge valborg för mig iår iallfall.
jag orkar nte träffa Nisse, och chansa på att han inte träffa/knullar/hånglar med andra brudar i min omkrets.




Du fördrev mig gud, från mitt hemland slets jag bort.
Här är jag en flykting och en främling men det ödet finner jag mig i.
Men du tog mitt barn, Du tar mig från min man.
Jag kan inte längre se en mening, Vad är de du vill, vad ska jag tro
Tanken svindlar mig och framför mig gapar en avgrund
Hela mitt väsen gör uppror och vill säga nej.
Frågan är väckt och nu darrar min själ innför svaret,
Att du inte finns till, fast jag trodde på dig

Vem skulle hjälpa mig uthärda livet härute.
Vem skulle ge mig den kraften som jag måste få.
vem skulle trösta mig, jag är så liten på jorden.
Om du inte fanns till, ja vad gjorde jag då

Nej du måste finnas, du måste, Jag lever mitt liv genom dig
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt o stormigt hav.
nej du måste finnas, du måste, Hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns jag vore ingenting, Om du inte fanns.

Aldrig förut har jag haft dig i tal eller tanke.
Det lilla ordet som skrämmer och plågar mig så.
Ordet är om, om jag bett alla böner förgäves.
Om du inte finns till vad ska jag göra då

Vem skulle känna min ånger och sedan förlåta
Friden i själen, ja vem skulle skänka mig den
Vem skulle så ta emot mig till slutet när döden.
Om du inte fanns till, vem tog hand om mig sen

Nej, du måste finnas, du måste, jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting, Om du inte fanns

nej du måste finnas du måste, hur kan du då överge mig
Jag vore ingenstanns, jag vore ingenting,
Om du inte fanns




Vet du hur många gånger jag önskat att jag inte hade börjat skära mig?
Vet du hur mkt jag egentligen skäms över mina ärr?
Vissa börjar blekna. och jag gör nya, värre ärr.
Varför?
Det är en fråga bara jag kan svara på.
visst, jag mår inte bra psykiskt, men många gånger är det inte därför.
Ibland är det en Impuls.
Ibland är det omedvetet.
Ibland medvetet.
men alla gånger är det jag som gör det.
och till vilken nytta?
jag vet inte ens det längre.
förr gjorde jag det för att få ut smärtan i hjärtat.
nu gör jag det av rutin.
jag försöker hitta fel och brister, för att få ett skäl till att skära mig.

Jag är livrädd för att bli riven av Trizz.
Men inte för att skära djupa öppna sår.

hur kommer det sig?




Hej.
Mitt namn är Catrin von Walden, och jag tänkte berätta lite för er om Mitt liv.
Jag bodde i Östhammar med min mamma tills jag var 13.
Redan som 12 åring skrev jag mitt första testamente, Och började skära mig.
Då var det små sår, som såg ut som klösmärken från en katt, Gjorda med en engångsrakhyvel.
Mamma märkte det och löste det med att sätta mig i Fosterhem.

Första Fosterhemmet var på Söderön, Där jag inte trivdes, och Försökte överdosera AstmaMedicin.
Efter några veckor rymde jag därifrån och Hamnade Akut i ett Jourhem på söderön igen.

Där efter hamnade jag ute i sandika. I ett hem med hästa, hundar och katter.
Jag trivdes Sjukt bra där, men det varade bara 9 månader.
Jag citerar ” 04/06/08 Placerades Catrin i fosterhemmet. Catrin byggde upp en grundläggande och nära anknytning till
främst familjehemsmodern. Under våren -05 framkom det att Familjehemsföräldrarna ansåg att uppdraget som familjehem var
allt för påfrestande.
De framhöll att moderns påverkan i vården av catrin blev för styrande och att catrins utveckling påverkades Negativt av detta.
Det framkom även att de tyckte det var för svårt att ge catrin den kvalificierade vård som dem
ansåg att Catrin behövde.”

Redan där hade jag svåra självskadebeteenden.
Jag minns en gång, vi hade bråkat, familjehemsmodern och jag.
senare blev det middag och jag Gick ut till köket med uppkavlade byxben och blödande ben och armar.
Modern bara kollade på mig och satte sig och åt.

Efter att detta F-hem sagt att det fick vara nog, satte soc mig i ett jourhem i Gimo.

05/06/05 Placerades jag i hallstavik, i en familj med en mamma, en dotter och 6 katter.
Där bodde jag tills 06/01/11 då jag bestämde mig för att inte bo där längre.
Det familjehemmet var väldigt strikt, och modern hade jobbat som en väktare tidigare.
hon hade Batong och handklovar hemma i huset, och jag gick runt med en konstant rädsla.
Hon hade bara ögon för sin dotter och katterna, och jag var bara en ”utböling”.
Det var vinter när jag flyttade dit, och jag fick bo i ett Oisolerat vindsföråd tills det blev vår.
Jag var konstant förkyld och depprimerad.

Efter att jag fått fly därifrån, hamnade jag på Söderön igen.
jag kom dit med Självskadebeteende, självmordstankar och jag var rymningbenägen.
Jag rymde därifrån 2 ggr, men Hemmet var så snälla att dom alltid tog mig tillbaka.
Detta hem hade oxkså Hästar, hund och Katter så jag trivdes bra där.
Samt att denna moder var lärare på skolan som jag gick i då.

Jag bodde där tills 08/22/12 då jag hamnade i ett boende i alunda.
och detta boende är ett mysterium.
Cheferna vet inte att det finns, Ingen vet vad man ska kalla det och dom behandlar oss ungdomar helt fel.
Det är ett hus, med 4 lägenheter.
44 kvadrat, med kokvrå och stor toalett.
det finns gemensamt kök och tvättstuga.

Jag kom hit med svåra Självskadebeteenden, och självmordstankar.
jag har tidigare fått Psykologhjälp emot det, men det har inte hjälpt.
jag äter antidepresiva , men jag har fått höja dosen ett antal gånger för att den ska fungera.
Jag har även fått fixa en tid själv på unga vuxna i uppsala, för att gå på DBT terapi.
jag kom in, och fick diagnosen Borderline, Bipolär sjukdom och Passiv-Aggressivitet.
Men jag tyckte att DBT inte var nått för mig, så jag sa ifrån mig det.

Nu har jag haft ett uppehåll på både medicin och psykolog fronten,
vilket har resulterat i att jag skär mig så djupt att jag får åka akut in och sy.

Detta vet Soc om men dom säger bara ”du är över 20, så du får fixa allt själv.”
Med andra ord får jag ringa till psykologen och beställa tid.
Jag får göra allt.
och jag kan säga det till er som läser detta, att det är inte lätt för en 20 årig tjej,
med borderline och självskadebeteende att gå upp och fixa detta helt själv.

Min vardag idag ser ut som sådan:
Jag får pengar från socialen, ca 6000:-/månaden.
2900:- går till hyran
912:- till bredbandet (per kvartal!)
400:- för telefoni (per kvartal!)
vilket ger mig 1788:- att leva på (varje kvartal, alltså var tredje månad)
Plus att jag får lägga på 240:- för sjukhusbesök varje månad för att kunna få ett Sjukintyg.

Jag har en pojkvän i Sala, som jag är beroende av.
Men reglerna här är att om jag är borta mer än 2 veckor/månad, så får jag inga pengar från soc.
och han får bara stanna här 4 dagar i sträck.
Jag får inte ha några Djur. ( inte ur allergisynpunkt)
Ingen på soc vet varför den regeln Finns.
Och detta tumilt gör att jag mår ännu mera dåligt.

Men ingen på soc verkar bry sig om mitt välmående.
Det verkar dom egentligen aldrig ha gjort, när jag läser journalerna.

Vi får se vad som händer i framtiden, men fortsätter det såhär så är min framtid väldigt kort!

/mvh Catrin von Walden.



Äventyr,


Igår spenderade jag min dag på sjukhus.
Först skulle jag träffa Husläkaren på morgonen. och det gick bra.
han tejpade lite på hin handled och jag fick gå hem.
Jag kom hem, spelade lite lol. pratade med jocke. allt var som det skulle.
Men sen kom det ..
Suget.
Jag skar mig. snabbt. på underarmen.
Det sista jag gjorde, vart ett stort gapande sår, som blödde ganska friskt.
jag lindade om med en handduk, och tänkte ” äsch, det går över. jag går å lägger mig!!”
men efter en stund blödde det så pass mkt att jag ringde till 112 och berättade allt.
efter 30 min kom ambulansen och dom kollade och sa att jag behövde åka in och sy.
”okay, gört imorrn dåra!” tänkte jag. men så tänkte inte dom så jag fick åka ambulans till akis.
på vägen in ringde jag mamma, som hoppade in i ambulansen efter ett tag och vi kom fram till uppsala efter kanske 40 min. ( Det kändes som det iallafall!) när vi kom fram så skrevs jag in. det tog ytterliggare kanske 15-20 minuter.
sen rullades jag in i ett rum där jag och mamma fick vänta i ca 5½ timma på att jag skulle bli sydd.
efter det (ca kl 03:45) kom taxin och vi åkte hem till mamma.
jag sov hos mamma inatt och ringde till min syster imorse och hon ville ses och prata.
så nu ikväll har mamma, pappa och syrran varit här, pappa å syrran köpte en massa mat till mig, samt lagade tacos och städade åt mig!
sen satt vi å pratade, och det blev bråk och det blev gråt men det blev några skratt med.

så nu har dom åkt hem och jag sitter här ensam i min lägenhet igen.
får se vad morgondagen har att erbjuda.

Puss<3



jag har gjort det igen.


jag hatar att vara hemma i alunda. (vänner, ta inte fel, det är inte er jag hataR!) För jag hatar att vara ensam. och här hemma finns det ingen. ABSOLUT INGEN som kan hindra mig från att skära mig. ( samtidigt som det är skönt, för jag har ingen som hänger på min hals och kräver en massa strunt! )

Ja, jag har gjort det igen. och ja, jag funderar på att ringa Psykakuten.
Jag kan inte berätta för er hur djupt det är, för jag vet inte själv om det behövs sys eller inte, men jag tror att det kan behövas limmas.
Alla tankar kommer upp och inga piller i världen kan få mig att må bättre.
Detta kan vara hårt att ta. Men detta är sanningen.

Jocke sover, och jag har ingen att ringa till. Alla sover. Som vanligt.
och jag tänker inte ringa till nån å väcka för då blir det bara en massa skit och inge bryr sig då ändå.

Psyket kanske är det enda för mig?

Jag tänker fortsätta skära mig såhär tills jag ska till läkaren på Måndag, så får vi se vad han säger. Förhoppningsvis har han nått innanför pannbenet och ger mig ett vettigt förslag.



Torsdag kväll.


Och jag snörvlar och snorar och hostar och kliar.
Men jag hittade en absolut underbar kattsida!

http://www.kattprylar.se/

ah! ge mig allt !

« Föregående sidaNästa sida »

My Life. is proudly powered by WordPress and themed by Mukka-mu

Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu