jag hatar att vara hemma i alunda. (vänner, ta inte fel, det är inte er jag hataR!) För jag hatar att vara ensam. och här hemma finns det ingen. ABSOLUT INGEN som kan hindra mig från att skära mig. ( samtidigt som det är skönt, för jag har ingen som hänger på min hals och kräver en massa strunt! )

Ja, jag har gjort det igen. och ja, jag funderar på att ringa Psykakuten.
Jag kan inte berätta för er hur djupt det är, för jag vet inte själv om det behövs sys eller inte, men jag tror att det kan behövas limmas.
Alla tankar kommer upp och inga piller i världen kan få mig att må bättre.
Detta kan vara hårt att ta. Men detta är sanningen.

Jocke sover, och jag har ingen att ringa till. Alla sover. Som vanligt.
och jag tänker inte ringa till nån å väcka för då blir det bara en massa skit och inge bryr sig då ändå.

Psyket kanske är det enda för mig?

Jag tänker fortsätta skära mig såhär tills jag ska till läkaren på Måndag, så får vi se vad han säger. Förhoppningsvis har han nått innanför pannbenet och ger mig ett vettigt förslag.