Jag sitter här och lyssnar på P!nk och kollar runt på Fb, när jag snubblar in på pappas sida och hans bilder, och jag kan inte låta bli på att tänka, efter allt som har hänt dom närmsta dagarna, på vad som hände med min familj. Varför blev vi så splittrade?  Varför är vi fortfarande splittrade? Jag känner mig så ensam just nu, och tårarna bara flödar ner från mina ögon. Vad hände med alla dom dagarna när vi var små? Dom dagarna vi inte var lika splittrade. Dom dagarna vi faktiskt var en hel familj.  Kommer vi alltid att vara såhär splittrade och griniga på varrandra?  Kommer det vara så tills alla har dött? Eller kommer det en vändning? Är det bara jag som reflekterar över detta? Är det bara jag som fortfarande gråter över detta?  Har allt gått så långt att vi aldrig mer kan bli en hel familj?

- Ibland känns det som om det bara är jag som kan säga att jag älskar er. Och det gör jag. Oavsett vad och oavsett det som kommer att hända i framtiden. Ni är ändå min familj. och jag vet att ni älskar mig med, men ibland behöver man höra det, även lilla jag. Jag är minst av oss syskon, och det blir så ibland att jag står och kollar upp på er, och ser vad ni vuxna gör, och jag tar efter, för ni syskon är ju mina idoler.

- mitt huvud spökar för mycket nu, men jag älskar er, mer än ni kan tro, och jag vill att vi ska vara en och samma familj igen.

/Catrin.