Just nu har jag många tankar, på allt möjligt. Jag har haft en dålig period nu, och jag är inte säker på att jag är ute ur den än. Det är den dära välbekanta svidande känslan i kroppen som är tillbaka. Hundra elva frågor i mitt huvud och det mesta känns bara helt meningslöst. Jag vet inte om jag kommer att få leva med denna känsla resten av mitt liv, men den är inte rolig, och det är inget jag vill ha. Den är obehaglig. 

DBT-gruppen tar slut den 28:e, och ska jag vara ärlig så har jag känt att det ska bli hur skönt som helst att slippa gå i gruppen mer. Malin har slutat i den för länge sen, Frida slutar samtidigt som mig. Och nu så har jag börjat irritera mig på dom andra i gruppen. Alltså, man ser och man känner att man har verkligen gjort framsteg i livet.  Men jag upptäckte även igår på gruppen att jag har blivit känslig mot vissa grejer som jag inte har varit känslig mot förr.  Det hon tog upp gjorde ont i mig, och det som hände pga det fick mig att må dåligt.  ”får jag ett till jävla papper från F-kassan så tar jag fanimig livet av mig, BRUTALT!” fick mig att reagera så att jag gick ut. Jag kände mig så jävla dum resten av tiden.  

Christel är tillbaka på jobbet, och det är underbart! Men jag ångrar inte mitt beslut om att lämna stället och börja plugga. Det är trist, men jag lämnar inte uppsala. Jag har busskort och jag kan åka dit och ge dom en kram när jag vill.

På tisdag är det uppföljningsmöte, och på Torsdag är det studiebesök som gäller. Sen vet vi inte vad som händer.

hejs!