Det som inte fick hända har hänt. Jag har blivit rädd för Östhammar.
eller, inte rädd för SJÄLVA staden, utan för att mamma ska få reda på att jag kan vara där och då komma efter mig.
Jag har som sagt klippt mina band till min mamma och Min bror. och det kommer att vara skit svårt i början, men när jag tänker efter, så äre bäst att göra så här.

Bråket med min bror har fått mig att tänka på en sak. Äre verkligen så synd om mig? och vrf kan jag inte gå på möten? vrf har jag ingen motivation till det? vrf skaffar jag mig inte det?

Jag vill iallfall tacka min änglasyster Jeanette, för att hon tänker på mig och för att hon hjälper mig! tack! <3