Sjukt. Sjukt är dagens ord.
Jag ligger i alunda å är sjuk, Vilket jag kan tycka är ganska skönt. för nu får jag rå om MIG,MIG OCH INGEN ANNAN ÄN MIG. men samtidigt blir det ensamt, och långtråkigt.
Jag är van å ha niklas här. Ack vad jag är van å ha han här.
Livet är orättvist. och ja, iallfall mot mig. Jag har många gånger hamnat på botten, men har alltid tagit mig en bit upp. å sen ramlat ner igen. så jag har blivit allt för van och hemma med att ha en depression. att jag inte ens märker av det längre.
Många har dett mig som den dära ” glada catrin, med mjukisByxor och ett leende på läpparna”.

Citat av Jenny B. :”Kära lilla fröken Negativ Allt händer för en anledning och ja, nu vet jag att jag låter som en predikant men det är ju sant… Och att fylla 20 är inte så hemskt som det verkar ;P Världen vore inte den samma om det inte fanns en knasig Catrin med stickad mössa och hängiga byxor Och om jag inte minns fel så fick du väl en egen lägenhet i Alunda 2010? För att inte säga marsvinsungarna? Du har en mor som älskar dig för att inte tala om din bror ^^
Du är en skön tjej som haft en förbaskad otur, men innan du vet ordet av så ändra sig allt och det kommer en ljus stund i livet igen Alla har sina upp och nergångar och det är skit jobbigt ibland men man blir bara starkare ju fler tunga perioder man går igenom… Snart kommer det inte göra lika ont… Håll ut tjejen! Många många styrke kramar! ♥”

Catrin von walden. det är jag med min mössa och mjukisar.. Jag har insett att jag inte alltid kommer att ha det så bra, så jag tar dagen som den kommer. Och vill herren jesus uppe i himlen att jag ska må bra, så gör han dagen till en bra dag. osv.

Jag orkar inte längre kämpa för att få må bra.
dock avundas jag dom som orkar hålla på.
Jag har insett att jag nån dag i mitt 70-åriga liv kommer att få se mycket, uppleva mycket och att jag kommer må bra, och må dåligt.

Olyckan med niklas har verkligen satt spår i mig. Djupa spår. och att inte ha honom nära mig så jag kan trösta han gör så ont i mig. Hela min kropp vill skrika ” SATANS JÄVLA HOR”, men inget kommer ut. Niklas. Han som fanns där, när allt gick åt helvete. Och nu kan inte ens JAG HJÄLPA HONOM. jag känner mig totalt värdelös. Och ingen tröst får jag av min närhet. Bara folk som säger :” Nej men vadå? han får skylla sig själv?” , och ja. det får han. men vaddå? han vet att han gjorde fel. han kommer inte må bättre om INGEN STÅR PÅ HANS SIDA?

Jag har gråtit nästan varje kväll pga allt som händer.

Förvörigt så har mamma varit här å ätit köttbullar med mig.
Puss å kram, från ett frostigt alunda. <3