Har varit å handlat en massa grejjor med min mor.
först en dator och sen en telefon. inget fel med det, men det är så sjukt påfrestande att träffa henne.
hon säger att hon har fått nya mediciner, och att hon är en bättre människa nu. mycket gladare och sånt tjaffs. Men jag är på min vakt, för jag vet att hon har sagt så förr, och när man börjar lätta på trycket så kommer hennes attacker. Hon trycker ner mig så långt i skiten att det inte går att förklara. Jag vet att det bara är en tidsfråga innan hon börjar ställa omöjliga krav på mig igen. det kommer snart. jag lovar.

hon o jag satt å fikade inne på pressbyrån i uppsala igår, och kom in på det där med mediciner. och hon förklarade hur många olika mediciner hon har tagit och hur många gånger hon har åk till psykakuten osv osv. jag bara satt där å nickade. jag orkar inte, för hon säger att hon ”bryr sig om mig!, men hon bryr sig bara om sig själv. och det har hon alltid gjort.
Så förlåt mig mamma, men du kommer alltid att vara dem ”gamla mamman” som jag växt upp med. du har och kommer aldrig att förändras i mina ögon.

( annars är jag sjukt nöjd med mina nya grejjer!) <3