Nu är jag hemma igen. från Ludvika. Och det är fortfarande samma visa, Nisse åkte 20 minuter innan mig å kvar satt jag å grät ögonen ur mig.
Det kommer aldrig att bli bättre?
Min moster har börjat höra av sig till mig. Å jag vet inte hur jag ska reagera eller vad jag ska skriva.