okej. nu har det kommit en ny kille. Alltså, jag vet inte om jag vill längre. Jag vet inte VAD jag vill längre. Jag blir bara förvirrad.

Vad har jag på hjärtat nu?

jag vet inte. Jag vill skriva något, men jag har inget att skriva om. Blev helt tom när Nilla skrev sådär. Det har varit en helvetes resa, som inte verkar ta slut. Låt mig vara ifred! Varför fortsätter dom?

Ibland önskar jag att folk kunde vara mer som jag. Ni har mobbat mig länge nu. Ge upp? ni är bara patetiska som fotsätter. Ni är inte värda min energi. inte min tid. och ni förtjänar inte att vara min kompis. Ni har just gått miste om en bra människa, som har sina dåliga sidor, men inte tar fram dom ofta. Ni har just förlorat en människa som alltid ser sina kompisars problem före sina egna. En som alltid står vid vännernas sida, oavsett vad som händer.

Ni ser bara det dåliga, för att ni själva är dåliga.

Okej. Nilla har svikit mig nu, igen. Säger ”Folk som ljuger för att få kompisar är dumma i huvet!” Okej. Jag trodde att du stod på min sida i ”kriget” mot Marcus och johanna. Men dom vann över dig till deras sida, och nu så hatar du mig. Du som sa själv att man inte ska involvera sig i andras problem.

Och jag är manipulativ? Marcus, sluta anklaga mig för saker DU är.

Folk som inte kan stå utanför bråk, utan byter sida. Fina grejjer det.

Hur kan jag sakna någon som har gjort mig så illa? Hur kan jag sakna att prata med fanskapet?

Jag gjorde fel, han gjorde fel. Han skylde allt på mig och jag tog emot det. Men jag menar. Det är den människan som fick mig att börja skära mig igen. Det är han som fick mig att må så fittigt. Hur kan jag sakna honom?

Skrivet av mig:

”Fast vi var aldrig ihop. Det var det som var grejjen. Men vi hade något på G, och när jag berättade för honom att jag älskade honom så sa han bara ”Jag vill ha en paus.” och det var efter att han hade börjat prata med den nya tjejen.
Och jag är ju inte dum, så jag fattade vad som var på G.
Men sen har han Asberger med, så han fattade nog aldrig heller vad som var på G.
Jag kommer ihåg att han sa ”Jag vet inte hur det är att älska någon. Jag vet inte ens om jag älskar mina föräldrar.”
Men jag var redo att bortse från hans problematik, så kär var jag.
När han och jag pratar ostört ibland så säger han ofta ”Jag vill ditt bästa. Jag vill att du ska må bra, och jag försöker peppa dig.”
Men när andra se så är jag inte ens värd att kolla på.
Fast jag gjorde fel jag med.
Jag ljög ju för honom (inte hela tiden, men ibland) men det var bara för att jag ville ha hans uppmärksamhet så att sånt här inte skulle ske. Men det blev ändå som det blev och ja. man ska inte lägga skulden på någon men.. ”

Är det så att jag kan prata normalt med honom när ingen annan ser/hör? – Ja. För jag vet att det går att prata normalt med honom. Jag har gjort det förr. Men jag glömmer bort att han också högg mig när andra såg / hörde. Och jag vet vad han höll på med. Hur kan jag så sakna fanskapet?

Puss

Jag har ingen aning om vart livet är på väg nu. Jag har så många frågor som är obesvarade.

1. är jag och nisse bara vänner? Eller är det något mer? Gav han mitt hjärtehalsband till mig som en kompis, eller?

2. Hur kommer det att bli med måns?

3. hur kommer det bli med ekonomin?

Vart är jag på väg?

Så, nu är jag hemma efter ett nyårsfirande i Ludvika. Höll på att somna innan 24, men tvingade mig att vara vaken, för att få se alla fyrverkerier. Väl när klockan blev 24 så gick vi ut och kollade. Och jag kände mig levande direkt! Jag kände mig som ett litet barn. Jag ville hoppa och studsa och skrika ”jaaaa!!”. Varför vet jag inte. Men jag fylldes utav liv, och kunde inte sluta le.

Var det för att jag var med nisse? Han som gjorde mitt liv till något som var värt att leva? Eller är det något djupare?

Jag kommer inte på något annat aka jag är helt slut i huvet. Puss på er <3

Be, och be igen!

Även om jag många gånger tycker att jag inte får något bönesvar, så hör Jesus mina böner. Hårsta sa igår att ”Ibland får man inte det bönesvaret man vill ha”. Och så kan det nog vara. ”var uthållig i bönen” står det i bibeln. Be, och be igen! någongång kommer svaret.

Vi fick även göra en Kurva, och visa hur våran tro på jesus har varit den -09 till -11. min kurva gick upp och ner ganska bra. Men är det så för alla? eller är deras kurva konstant? går den hela tiden uppåt?

Nu ska jag gosa med barnen! Tjarrå. <3

På Bibelstudiet idag så tog Lasse upp några grejjer som jag tänkte fundera på!

Duger jag till?

Klart jag gör!  Varför skulle jag inte göra det?

Gör jag och tänker jag som alla andra?

Ibland gör ja som andra, Klart jag gör! Och klart att jag tänker som alla andra med! Men jag är jag, och jag är speciell, och jag tänker speciellt. Min ”värld” är inte som alla andras, och deras ”världar” är inte som min. Och det är jag glad över.

Vad vill jag?

Vad är mina mål? Mitt långsiktiga mål är att ha en stor herrgård fullproppad med Fosterbarn. Vägen dit är lång, och krokig. Men har jag Jesus vid min sida, så kommer det att gå bra!  Vad vill jag annars? Jo, jag vill bli frisk. Jag vet att jag aldrig kommer att bli 100%, men med terapi och hjälp så kommer jag iallafall att bli 95%. Det är en kamp jag måste stå ut med. Och med jesus med mig, så blir det inte en svår kamp!

‘”Gud leder mina tankar,mina känslor och min vilja!”

Vi som människor har alltid en egen fri vilja i den kristna tron. Vi kan välja att Gå ifrån, eller att gå med. Fast det har jag aldrig förstått. Om man väljer att gå ifrån, så hamnar man i helvetet? eller? Och om gud leder mina tankar och min vilja så måste han vara bipolär. Fast han kanske leder dom rätt? Vad vet jag?

Går allt på automatik? Stannar jag upp och tänker/känner?

Där kan jag svara att ja, det går på automatik. Jag förutser att jesus ALLTID går med mig. Och nej, jag stannar inte upp och tänker/känner.  Något jag borde göra ofta. Dels för att det ingår i min Terapi. Men sen också för att det är bra att stanna upp ibland och andas.

Är jag beroende av andra?

I dagsläget så ja.  Jag är beroende av Ellinor. Hon ger mig den hjälpen jag behöver nu. Hon ger mig det stödet jag behöver nu.  Jag är beroende av mina kompisar. För vilka andra skulle jag kunna prata med, och få svar av? VISST, jag kan prata med Jesus. Men jag vill höra svar från någon som står framför mig. Någon som jag kan kolla in i ögonen på.

Velar jag?

Om jag gör! Jag velar hela tiden. spelar ingen roll i vad. Jag velar mest i min tro. Jag vet inte vad som är rätt att tro, och vad som är fel att tro. Jag är egentligen förvirrad. Förtjänar jag Jesus kärlek, när jag har sex? Förtjänar jag att kalla mig kristen, tex?

Är jag generös?

Jag är nog Generös i mångt och mycket. Jag försöker att inte vara snål. (även om jag kanske är FÖR generös för mitt eget bästa där.) Jag försöker alltid att ge goda råd och tips till dom som frågar mig. Jag försöker alltid att vara snäll och trevlig. Lasse tog upp det med att man kan vara generös så att man tar första initiativet. Och där felar jag. Jag VÅGAR inte att ta första steget. Det är främst för att jag VET hur det kan kännas om man går på direkt. Och jag vill inte vara på och skrämma bort folk.

Spelar det någon roll om jag är snyggast, bäst osv?

nej. nejnejnejnejnejnejnej! Alla är lika bra. Alla är lika snygga. Den kristna tron handlar inte om att tävla om vem som går på flest gudstjänster eller vem som tror mest på jesus. Även om det finns folk på Furuhöjden som tror det, så tror dom så fel! Att vara kristen är att tro på Jesus. inte tävla! Jag brukar alltid sätta mig sist. I allt. Det är inte så att jag VILL komma sist i spel, eller i tävlingar. inte alls. men jag vill inte heller komma först. Det finns så många tävlingsmänniskor i kyrkan, som gör att jag inte vill vara med och spela. Men i slutet vet jag iallafall att Jesus älskar mig, och det gör inget om jag kommer sist.

Ska men be högt, eller be tyst?

Både och. När jag sitter och gråter, då ber jag högt. När jag inte gråter, men behöver be, så ber jag tyst. Det står i bibeln att ”be i tysthet”. Och det gör jag ofta. Man blir inbjuden till att gå fram till korset och få en förbön. Jag brukar alltid gå och tända ett ljus och be tyst i ett hörn. För jag vill inte att folk ska lägga sig i mina böner. Jag säger det jag vill ha sagt till jesus, och det gör jag bäst själv!

I frågar sätter jag Jesus?

Nej. inte Jesus, som person. Jag kan fråga olika frågor som jag har lite problem med. T.ex det med sex osv. Om jag är värd att vara kristen eller inte. Jag ifrågarsätter mig själv!

Jag har märkt på mig själv att jag följer efter mina kompisar i kyrkan som en svans. Och jag kan ärligt talat berätta nu att det är för att jag är osäker.  Och rädd för att inte få vara med om det händer något. Jag vill vara med där det händer saker! Där någon drar ett skämt jag fattar. Att någon pratar om något jag kan säga något om.

”Catrin, skäms inte!”

Fortsätter mer imorgon. Är skittrött nu! Puss! <3

Sweet dreams are made of this. Ibland önskar jag att drömmar som den här, skulle bli verklighet.. Men ibland vill jag att dom ska vara drömmar. Ibland kan den här drömmen bli ett problem. Ibland kan den vara ett svar. Jag vet att min dröm inte skulle bli bra, och jag intalade mig att det inte skulle bli bra. Och så får det bli.
Hoppet jag hade var både bra, och dåligt. På ett sätt vill jag, på ett annat kan jag inte. Drömmen jag har får förbli en dröm. Och det är nog bäst.

Jag skulle inte kunna leva ut min dröm nu. Jag är inte bra nog för att låta min dröm bli en verklighet. Verkligheten är inte redo för min dröm. Jag har haft den här drömmen förr, och jag gjorde den till en mardröm.
Jag slapp göra min dröm till en mardröm.

Jag har haft många drömmar, men just den här drömmen Är speciell. Den drömmer andra drömmar. Det är underbart att drömmen får förbli en dröm, och att jag slapp göra den till en mardröm.