Uppländska är ett sveamål som talas i landskapet Uppland.

Uppfattningen att uppländska är samma sak som rikssvenska är vanlig. Det finns två sorters uppländska, väst- och östuppländska.

1. Det västra är det mål som talas i Uppsala län och
2. det östra talas i Stockholms län. Östuppländska kallas ibland också roslagsmål.

Roslagsmålet skiljer sig mer från det svenska skriftspråket än västuppländska, till exempel så kan ‘hunden’ uttalas ‘hunn’ och ‘gräset’ blir ibland ‘grese’. På många ställen i Uppland uttalas ä-ljudet som ‘e’. Uttalsskillnader och små dialektförändringar kan förekomma från by till by. Tvåstaviga ord har samma betoning på båda stavelserna. I uppländska förekommer udda böjningar av verb också, exempelvis ‘klippa, klapp, klöpp’. Vanligt är också att slut-t:et i substantiv, bestämd form neutrum inte uttalas (t.ex. grese, take, borde, hålle, bene, fingre o.s.v.). Organet hjärta benämns ”ett hjärta”, men figuren, bilden ett hjärta benämns ”ett hjärtan”.